Resultatet av det gigantiska DUR-projektet som ska stödja Sveriges farmacevter i deras dagliga arbete har nyligen presenterats för regeringen. Och än så länge enbart för regeringen. Andra får hålla till godo med rykten, lösryckta citat och spekulationer.Klart är att DUR är ett av de sista stora utvecklingsprojekt monopolisten Apoteket AB kommer att hinna med.
När projektledaren Michael Camitz får prata ostört om sin DUR-baby är det inte svårt att förstå hur det gick till när projektet såldes in på departementet. Fördelarna med ett nationellt it-baserat expeditionsstöd är stora. Ett sådant stöd höjer både kvaliteten och säkerheten med automatiska larmsignaler för möjliga fel som dubbelförskrivning och interaktioner. Dessutom loggas alla åtgärder i systemet, till exempel att läkaren är kontaktad och att förskrivningen är helt i sin ordning.
Men det riktigt fina i systemet, förklarar Michael Camitz, är det gigantiska patientunderlag amerikanarna har samlat ihop och som gett upphov till 9 000 kliniska regler. En expertgrupp har sedan justerat dessa till svensk praxis. Sammantaget kan systemet föra patientsäkerheten till nya höjder om man ska tro förespråkarna.
Men det är just det här med amerikanarna som är ett av de stora problemen. Frågorna från kritikerna är många. Varför valde Apoteket en amerikansk modell, och varför blev det Medco? Vad har kalaset kostat? Och framför allt, kommer det överhuvudtaget gå att använda?
På en debattkväll anordnad av Apotekarsocietetens sektion för läkemedelsinformation mötte Michael Camitz och några ur projektgruppen sina kritiker. Hans standardsvar på frågorna var att det här handlar om ett utvecklingsprojekt för att utreda om man kan använda amerikansk branschstandard i Sverige. Nu ligger frågan hos Servicebolaget som i sin tur hänvisar frågan tillbaka till Apoteket och socialdepartementet. Men vad som händer bakom de kulisserna är tyvärr höljt i dunkel.
Hur man än vrider och vänder på de uppgifter som kommit fram hittills går det inte att komma ifrån att hela projektet uppenbart är dåligt förankrat hos både myndigheter och aktörer på marknaden. Det faktum att Apoteket på eget bevåg, med hjälp av en grupp experter, bestämt sig för en helt fristående tolkning av vad som är klinisk praxis är klumpigt och kan skapa stora problem. Självklart blir kritiken massiv. Särskilt som Apoteket inte på ett klargörande sätt kan svara på hur informationen ska valideras och fortlöpande uppdateras. Kritikerna pratar om det informationskaos som kan uppstå när till exempel läkarnas förskrivningsstöd varnar för en sak och farmacevtens expeditionsstöd för en annan. Här svarar Michael Camitz undflyende att det inte finns några tekniska hinder för att olika förskrivar- och expeditionsstöd ska kunna baseras på samma databaser, bara lagtekniska. Just det, den lilla detaljen.
Sverige har med en unik registertradition och ett apoteksmonopol under många år haft chansen att skapa ett världsledande expeditionsstöd. Men Apoteket AB har inte förmått finna en väg förbi striden mellan professionerna för att sjösätta ett sådant. Med konkurrenterna flåsande i nacken har de lyckats få med sig regeringen i ett sista desperat försök.
Om regeringen menar allvar med att systemet ska kunna användas av alla aktörer måste de illa kvickt visa upp systemets för och nackdelar och ta debatten. Först då kan vi få svar på frågan om det är dags att göra om och göra rätt, eller gräva ner stridsyxan och göra det bästa av situationen.
