Värdet av apotekens läkemedelsförsäljning var förra året drygt 18 miljarder kronor, vilket var en minskning med 10 procent jämfört med 1996. Men då ska man komma ihåg att statistiken förrycktes av hamstringen i slutet av 1996.
Flyttar man över hamstringseffekten 1,3 miljarder kronor från 1996 till 1997 får man i stället en ökning av försäljningsvärdet med 3 procent; från 18,7 miljarder kronor 1996 till 19,3 miljarder 1997.
Även efter denna korrigering framstår det tydligt att den långvariga trenden av mer än 10-procentiga årliga ökningstal av läkemedelsförsäljningen har avlösts av låg ökningstakt.
Det verkar alltså som om läkemedelsreformen uppnått sitt syfte: att bromsa de kraftigt ökande läkemedelskostnaderna.
Besparing
2400 miljoner kronor
Framgången för reformen framstår än tydligare om man enbart tittar på receptläkemedlen. Reformen innebar bland annat att patienten fick ta en större del av kostnaden själv.
Statens andel av kostnader för receptläkemedel var 1996 12,8 miljarder kronor, inklusive extrakostnaden för hamstringen. 1997 sjönk statens andel till 10,4 miljarder kronor, en minskning med hela 19 procent. Samtidigt ökade patienternas kostnad för receptläkemedel med 11 procent, från 3,6 miljarder kronor 1996 till 4,0 år 1997.
Första året med den nya läkemedelsordningen blev en bra affär för landstingen. Enligt avtalet mellan staten och landstingen skulle 40 procent av mellanskillnaden mellan 12,66 miljarder kronor och de faktiska kostnaderna tillfalla landstingen.
Skillnaden blev 2,26 miljarder kronor. Av detta får sålunda landstingen 900 miljoner kronor att fördela mellan sig.
Minskningar över hela linjen
Användningen av samtliga huvudgrupper av läkemedel minskade förra året. Inte oväntat noterades den kraftigaste tillbakagången för läkemedel mot andningsvägarnas sjukdomar. Astmaläkemedel var de som hamstrades i störst omfattning. Förklaringen var att dessa läkemedel från årsskiftet 1996-97 inte längre var kostnadsfria. Läkare skrev ut, och patienterna hämtade ut, läkemedel i rekordartad omfattning i slutet av 1996.
Allra mest omfattande var hamstringen av inhalerade steroider. Den gruppens försäljning mer än halverades under 1997. Selektiva betastimulerare var steget efter med en 40?45-procentig tillbakagång.
Läkemedel för hjärta och kretslopp fick också vidkännas en kraftig nedgång i användningen. Nedgången för blodtryckssänkande läkemedel kunde inte uppvägas av att lipidsänkande statiner fortfarande ökar sin försäljning.
Angiotensin-antagonister
mot strömmen
Samtliga grupper av blodtryckssänkande läkemedel gick bakåt, utom den allra nyaste, angiotensin-II-antagonisterna, som visade en ökning på cirka 10 procent.
Den kraftigaste kräftgången, bland hypertoniläkemedlen, noterades för kalciumblockerarna. Om detta är en avspegling av den stundtals intensiva debatten om dessa läkemedels värde, eller om andra skäl ligger bakom, är det svårt att uttala sig om. Kalciumblockerare hamstrades i stor omfattning. Detta har bidragit till den kraftiga tillbakagången 1997.
Nu är det inte längre kalciumantagonister som är den enskilt dyraste gruppen utan ACE-hämmarna.
Även användningen av vätskedrivande minskar kraftigare än genomsnittet för blodtryckssänkare. I detta avseende tycks de många utsagorna, om att det enbart är vätskedrivande och betablockerande medel som dokumenterat sänker dödligheten, klinga ohörsammade.
Massor av vitaminer
Användningen av vitaminer minskar, dock mindre än totalförbrukningen. Användningen var förra året knappt 600 miljoner definierade dygnsdoser. Utslaget på samtliga innevånare innebär det drygt 60 doser per år.
P-pillerdebatten var inte lika livlig 1997 som den var 1995?1996. Debatt om p-piller brukar följas av en nedgång i försäljningen. Så skedde även 1996. Förra året låg användningen kvar på samma nivå som året innan.
Antiobiotika är en annan ofta uppmärksammad grupp läkemedel. Under några år har användningen minskat. Så även 1997. Dock var tillbakagången begränsad. För penicilliner var användningen oförändrad jämfört med föregående år.
Kostsamma nervläkemedel
Läkemedel mot nervsystemets sjukdomar kostade mest förra året, liksom föregående år. 1997 hamnade värdet på försäljningen på drygt 3,6 miljarder kronor, en liten minskning jämfört med 1996.
Receptfria smärtstillare och febernedsättare har en stabil marknad och ökade något. Neuroleptika och sömn- och lugnande medel noterade en kraftig värdeökning, samtidigt som användningen räknat i definierade dygnsdoser minskade. Äldre billiga läkemedel byts ut mot nya och mer effektiva läkemedel som samtidigt kostar mer.
Sammanfattningsvis var läkemedelsåret 1997 ett annorlunda år med kraftig nedgång i försäljningen. Men nu har hamstringseffekten klingat av och nu kommer den verkliga prövningen för läkemedelsreformen.
I år för vi se om det faktum att landstingen nu håller i läkemedelsbörsen leder till lägre kostnadsökningar. I en prognos förutspår Apoteket AB att kostnaderna för receptläkemedel kommer att öka med 6 procent i år. Samtidigt sägs det att de stora förändringarna i förmånssystemet och finansieringen gör spådomar om framtiden osäkra.