När det gäller Cipralex är det så att Lundbeck inte utan grund hävdar att r-enantiomeren motverkar effekten av den aktiva s-enantiomeren. Tvärtom har detta dokumenterats i ett stort antal undersökningar, publicerade på senare år. Både in vitro-studier av serotonintransportören och en rad djurförsök har gett entydiga belägg för att Cipralex (enbart s-enantiomeren) har en effekt som är påvisbart större än racematet (citalopram).
Det är således väldokumenterat att r-enantiomeren hämmar effekten av s-citalopram. Kliniskt bättre effekt av s-citalopram än av citalopram är också dokumenterad i flera publicerade arbeten, dels metaanalyser, dels jämförande undersökningar, som senast av Moore och medarbetare (publiceras i majnumret av Int Clin Psychopharmacol, sammanfattning finns på PubMed). I denna franska, randomiserade undersökning fann man signifikant större effekt, bland annat högre respons (76 procent mot 62 procent) och remissionsfrekvens (56 procent mot 44 procent) bland deprimerade öppenvårdspatienter (MADRS>30) som behandlats med s-citalopram 20 mg/dag jämfört med patienter som fått citalopram 40 mg/dag.
Dessa skillnader svarar mot NNT (Number needed to treat) på 7 respektive 9; alltså mycket låga siffror som bör väcka läkemedelskommittéernas intresse.
Skillnaderna mellan Cipralex och Cipramil i denna undersökning är för övrigt i samma storleksordning som de skillnader som normalt ses i registreringsstudier mellan aktiv behandling och placebo. Lundbeck tillhandahåller gärna en fullständig referenslista, både för prekliniska och kliniska studier.
Kennet Brysting
Vd, Lundbeck AB