Protonpumpshämmarna är nog svårslagna vad gäller felaktig förskrivning, konstaterar Anders Norlund.
Han är hälsoekonom på SBU och projektsamordnare för rapporten Ont i magen.
I rapporten, som redovisar det vetenskapliga underlaget kring magont, beräknar man att 30-50 procent av läkemedelsförskrivningen, 1998 detsamma som
500 miljoner kronor, avser funktionell dyspepsi. Anders Norlund karakteriserar det som anmärkningsvärt eftersom det inte är en godkänd indikation.
? Slutsatsen man kan dra av de kliniska studier som gjorts är att protonpumpshämmare inte är mer effektiva än placebo vid behandling av funktionell dyspepsi.
Det skrivs med andra ord ut placebo för en halv miljard kronor.
Hälften har känslig mage
Funktionell dyspepsi eller vad som i vanligt tal brukar karakteriseras som ?känslig mage? är en uteslutningsdiagnos, dvs när en utredning inte har kunnat påvisa någon organisk orsak eller någon rubbning av magtarmkanalens funktion.
Utifrån de epidemiologiska studier som gjorts beräknar man att ungefär 30 procent av den vuxna befolkningen under en tremånadersperiod haft dyspepsi, som är det sammanfattande begreppet för ihållande smärta eller värk lokaliserad till övre delen av buken. Av dem är det bara en av tio som har ulcus och en av sju som har en refluxsjukdom vilket innebär att de allra flesta, ungefär hälften, har ont utan att man kan finna sjuklig förändring, dvs funktionell dyspepsi.
Orsaken till de flesta magbesvär är alltså fortfarande en olöst gåta.
Ungefär hälften av de vuxna med magbesvär uppsöker läkare. Det motsvarar 275 000 personer om året. Hos hälften av dessa kan vare sig en påvisbar orsak eller en effektiv behandling säkerställas ens efter omfattande undersökningar. Men allt för många av dem lämnar ändå doktorn med ett recept i handen. Förskrivning av läkemedel har kommit att bli ett förstahandsval vid magbesvär.
? Det borde finnas bättre sätt att behandla de med känslig mage än att skriva ut mediciner på felaktig indikation och som inte ger bättre effekt än placebo, säger Anders Norlund.
För man vet också att många av patienterna med funktionell dyspepsi kommer tillbaka eftersom magsårsmedicinen inte fungerat. En bättre dialog mellan patient och läkare, kognitiv terapi, behandlingsteam med psykolog och kurator är några förslag som Anders Norlund har på en förbättrad och effektivare vård av personer med funktionell dyspepsi.
Oförändrade kostnader
Samhällets totala kostnader, för dyspepsi uppskattas idag till runt fyra miljarder kronor per år. Det är ungefär lika mycket som för 25 år sedan omräknat i dagens penningvärde.
Vad som skett är istället en gigantisk omfördelning av kostnaderna. I mitten av 70-talet stod magsårsmedicineringen för ett par tre procent av kostnaderna. Idag har de ökat till närmare en tredjedel av den totala kostnaden, vilket enligt SBU till stor del förklaras av förskrivningen på indikationer som saknar vetenskaplig grund.
Medan kostnaderna för kirurgiska åtgärder sjunkit kraftigt, 30-40 miljoner jämfört med för 25 år sedan, har samtidigt läkemedelskostnadernas andel ökat markant, från 2-3 procent till 25-30 procent av den totala kostnaden idag. Och en stor del av den ökningen förklaras alltså av förskrivningen på indikationer som saknar vetenskaplig grund.
Men trots att antalet operationer och därmed följande konvalescens minskat har sjukskrivningar på grund av dyspepsi inte gjort det. De förfaller tvärtom ha ökat.
Det förefaller alltså inte som att protonpumpshämmarna har gjort oss friskare.
? Att man trots den förbättrade behandlingen som ju protonpumpshämmarna innebär, för ulcus och refluxsjukdomar, inte har färre sjukskrivningsdagar är onekligen överraskande, säger Anders Norlund.