Bland egenvårdsprodukterna för mage-tarm är medel mot halsbränna de som efterfrågas mest. Antacida var länge den enda typen av receptfritt läkemedel för halsbränna, men på 90-talet introducerades först H2-blockerare och sedan protonpumpshämmare i egenvårdssortimentet.
? Storsäljare inom halsbränna har länge varit H2-receptorblockerarna Pepsid Duo och Zantac, men 2006 års försäljningsstatistik visar att Losec mups och andra generika av omeprazol säljer allt mer, säger Katarina Liljedahl, kategorichef inom receptfria läkemedel på Apoteket.
Att kunderna allt oftare väljer protonpumpshämmare tror hon beror på att de har en verkningseffekt på 24 timmar, medan H2-blockerare har effekt nio till tolv timmar och antacida endast verkar en till två timmar.
? Kunden vill att det ska vara enkelt och köper därför hellre ett preparat som doseras en gång per dygn, det är lättare att hålla reda på. Dessutom har protonpumpshämmarna färre interaktioner än H2-blockerarna, säger Katarina Liljedahl.
Per M Hellström, läkare och professor vid institutionen för medicin vid Karolinska institutet, är övertygad om att produktutvecklingen är en viktig orsak till försäljningsökningen av protonpumpshämmare.
? Antacida smakar som tandkräm. Det är klart ingen vill behandlas med det när det finns smakligare läkemedel, säger han.
? En mer spekulativ orsak är att läkarnas förskrivning av protonpumpshämmare ökat och att det bidragit till att apotekskunderna fått upp ögonen för preparaten. Men huruvida detta skulle vara bra eller dåligt för patienterna låter jag vara osagt.
Tillfälliga besvär med halsbränna ska behandlas med H2-blockerare eftersom de har ett snabbare tillslag än protonpumpshämmare, särskilt de som är kombinerade med bikarbonat, och därför ger bra kortsiktig lindring. Vid dagligen återkommande symtom rekommenderas däremot protonpumpshämmare.
? Skillnaden är att symtom som dyker upp vid enstaka tillfällen beror på en retning i matstrupens slemhinna medan mer kroniska besvär som regel orsakas av en inflammation i matstrupen. Och den inflammationen måste behandlas, säger Per M Hellström.
För Apotekets personal kan svårigheten med egenvård vara att få kunden att inse vikten av att följa rekommendationerna. Det är nödvändigt att alltid poängtera att produkterna endast är till för lindriga typer av besvär och att kunden alltid ska kontakta läkare om symtomen inte förbättrats efter en tids behandling, vanligen 14 dagar.
? Det händer att kunden slarvar med rekommendationerna och inte söker hos sjukvården trots att symtomen kvarstår. Risken finns ju då att det dröjer innan allvarliga sjukdomar upptäcks, säger Katarina Liljedahl.
Per M Hellström ser inga egentliga nackdelar med egenvård, men betonar att det precis som vid all annan medicinering finns en risk att patienten binds upp i ett ständigt läkemedelsbehov.
? Långvarigt läkemedelsintag styr om signaleringen i kroppen från en fysiologisk reglering till en farmakologisk kontroll. Detta är problematiskt eftersom det ger helt andra förutsättningar i våra fysiologiska funktioner när kroppen inte klarar sig utan fortsatt medicinering.
? Så den teoretiska risken med egenvård är att tillgängligheten av ett läkemedel leder till att den här typen av problematik ökar eftersom patienten kan fortsätta att köpa preparatet även om behandlande läkare anser att fortsatt medicinering inte behövs. En fast läkarkontakt som kan ge handfasta råd och behandling är alltid regel vid kroniska besvär eller sjukdomar.
