Mot slutet av 1980-talet började sjukvården beskrivas också i termer av produktion, köp- och säljsystemet etablerades och kostnadseffektivitet blev ett honnörsord. Nu blev patienten också ibland konsument av vård och därmed kund hos sjukvården.
? Det har säkert en del goda förtecken, men det finns också fallgropar, säger Carl-Magnus Stolt.
Det är fallgroparna som han i sin egenskap av professor i humanistisk medicin vid Karolinska institutet intresserar sig för. Hur vi benämner saker och ting leder vårt tänkande och styr vår mentalitet.
Kundbegreppet som är kopplat till betalningsförmåga, leder fel, menar han.
? Sjukvård är som jag ser det ett i grunden moraliskt åtagande. Patienten är en som lider. Oavsett om det är av ensamhet, depression eller en tumör så är det lidandet som blivit så stort att man söker hjälp.
Och, understryker han, med ett humanistiskt synsätt kan man inte se enbart individen utan måste hävda kollektivets väl.
Det moraliska åtagandet gäller, oberoende av betalningsförmåga.
Ett socialt kontrakt
En generell rätt till vård, med en solidarisk finansiering, brukar beskrivas som ett socialt kontrakt mellan medborgarna och staten. Kontraktet innebär att medborgarna ger upp en del av sin suveränitet för att istället vinna trygghet.
Men i tider som kännetecknas av prioriteringar och sparkrav sätts det här sociala kontraktet ? att ge alla god vård på lika villkor ? på prov.
Patientmakt, skriver historikern Lars Trägårdh i boken ?Patientmakt i Sverige, USA och Holland?, får man genom politiskt inflytande, ekonomisk valfrihet och juridiska rättigheter.
I Sverige har det hittills främst handlat om det politiska inflytande som patienter kan utöva som medborgare och den ekonomiska makt patienter har som konsumenter.
Utifrån den svenska sjukvårdens organisation har diskussionen om den politiska patientmakten varit den minst problematiska; medborgarna röstar, de valda beslutar och myndigheterna verkställer.
Däremot blir det mer problematiskt när man diskuterar patientens makt som konsument. Den ekonomiska makten innebär att den politiska ges upp till förmån för marknadskrafter även om de krafterna kan regleras av politiska beslut.
På det området har statsvetare och ekonomer försökt finna formler, ofta inom ramen för det solidariska system som, visar det sig i opinionsundersökningar och studier, har ett starkt stöd.
De starka går först
Ett mer kundorienterat sjukvårdssystem behöver inte innebära att det sociala kontraktet krackelerar, hävdar de som förordar större ekonomisk makt till patienterna.
Det är de starka och krävande konsumenterna som, inom reglerna för det sociala kontraktet, banar väg för andra att göra samma sak. Det var de starka som via Regeringsrätten tog sig till Tyskland för behandling. Nu kan de ?svaga? utnyttja den möjligheten utan att behöva slåss med domstolar.
Men konsumentbegreppet är problematiskt. Det introducerades som en markering mot den ?tålmodige? patienten för att visa på ett skifte; en ny typ av patient mer intresserad av att ta för sig, ifrågasätta och välja.
Men konsumentinställningen verkar främst gälla yngre och välutbildade, det vill säga så länge man inte är sjuk. Äldre och sjukare tycker det är viktigare med en läkare de kan lita på, än möjligheter att välja och vara delaktiga.
Jämförelser saknas
Att vara aktiv konsument på vårdområdet förutsätter också möjligheten att kunna göra ett reellt val, det vill säga någon typ av instans som jämför olika alternativ.
? Hur ska du kunna välja när du inte kan jämföra behandlingsresultat mellan till exempel olika kliniker, vårdcentraler eller läkare, säger Stefan Leufstedt, ordförande för Diabetesförbundet.
Det är den patientförening som tydligast försökt markera att de har en konsumentposition.
? Knappt 30 procent av diabetespatienterna på medicinklinikerna uppnår de riktlinjer man har för HbA1c värden. Samtidigt vet vi att det är stora skillnader i behandlingskultur. Men idag kan man inte säga vilken behandling som är den mest lyckosamma eftersom man inte kan jämföra.
Idag menar Stefan Leufstedt diskuterar man tillgänglighet och väntetider, istället för att fokusera på behandlingsresultat.
? Har du fått tid hos doktorn inom en viss tid har du inget att klaga på, oberoende av resultatet, säger han ironiskt.
På konsumentinstitutet Kilen arbetar man främst med frågor som rör läkemedelsanvändning. En viktig fråga har sedan starten varit att användarna av läkemedel ska ha rätt att rapportera biverkningar. En åsikt som under många år avfärdades av såväl myndigheter som industri. Men det är nu, genom ett EU-direktiv, på väg att i någon form genomföras också i Sverige.
? Det är viktigt att vi engagerar oss i frågorna innan vi blir patienter, förklarar Lena Westin konsumentpositionen.
Konsumenten har helt andra rättigheter än vad patienten har, menar man på Kilen.
Gällde till exempel konsumenträtten också för läkemedel skulle vi ha en helt annan läkemedelsmarknad. Fick man pengarna tillbaka för läkemedel som inte fungerar skulle troligen många försvinna.
Politiskt inflytande
Om Diabetesförbundet under många år försökt profilera sina medlemmars behov ur ett konsumentperspektiv är nog Reumatikerförbundet den organisation som tydligast sökt politiskt inflytande.
Lena Öhrsvik, avgående ordförande, är en förespråkare av centrala riktlinjer eftersom de är en förutsättning för rätten till lika vård menar hon. Hon nämner till exempel Socialstyrelsens nationella riktlinjer.
? Problemet är att de inte har någon juridisk status, eftersom landsting och kommuner är oväldiga. Men vi kan i alla fall som organisation använda riktlinjerna för att peka på brister.
Kritik mot vården
Mest kritik har Lena Öhrsvik när det gäller möjligheterna att som patientorganisation påverka vårdens utveckling.
? Reumatikerförbundet är ju faktiskt en specialistorganisation. Om primärvården var lite mer öppen för samverkan skulle man till exempel lokalt kunna bygga upp skolor med olika slag av träning.
Sverige är det enda land i Norden som inte har en patienträttighetsslag. Det börjar vara dags nu, säger Lena Öhrsvik.
Kanske behöver det moraliska åtagande som Carl-Magnus Stolt värnar också omgärdas av juridiska rättigheter som definierar åtagandets gräns.