Preparat mot hjärtsvikt har god effekt men skiljer i biverkningar

Läkemedel som hämmar ACE (angiotensine-converting-enzyme) minskar dödligheten, antalet hjärtinfarkter och sjukhusinläggningar hos patienter med vänsterkammardysfunktion eller hjärtsvikt. Medicinering med ACE-hämmare bör därför ingå i standardbehandlingen av denna patientgrupp.
De slutsatserna drar en prospektiv metastudie, publicerad i The Lancet. Studien baseras på data från fem randomiserade studier som undersökte långtidseffekten av ACE-hämmare på hjärtsvikt.
Totalt ingick 12 763 personer i studierna. De randomiserades antingen till behandling eller placebo och följdes upp under tre  år. Alla fem studierna redovisade lägre dödssiffror i ACE-gruppen där det också inträffade färre nya hjärtinfarkter. De gynnsamma effekterna noterades redan tidigt i studierna och höll i sig tiden ut. Effekterna var oberoende av patienternas ålder, kön eller eventuella användning av diuretika, ASA eller beta-blockerare.
Trots ACE-hämmarnas bevisat goda verkan, drar sig många läkare för att skriva dem till sina patienter på grund av oro för biverkningar. Bland annat ökar ACE-hämmarna koncentrationen av bradykinin i kroppen, vilket kan ge hosta och andra bieffekter.
Angiotensin II-receptorantagonister, en nyare läkemedelsgrupp, uppvisar samma behandlingseffekt som ACE-hämmare men orsakar färre biverkningar. Flera studier har på senare år jämfört ACE-hämmare och A II-receptorblockerare vid behandling av hjärtsvikt.  
Studien ELITE I (1997) jämförde A II-receptorantagonisten losartan med ACE-hämmaren kaptopril och fann oväntat god effekt på överlevnad hos äldre hjärtsviktpatienter. Uppföljaren ELITE II skulle bekräfta dessa rön samt jämföra biverkningar.
I den dubbelblinda studien som omfattade 3 152 patienter över 60 år, alla med hjärtsvikt (NYHA II-IV, ejektionsfraktion 40 % eller därunder),  randomiserades 1 578 individer till behandling med losartan 50 mg en gång om dagen, och 1 574 till behandling med kaptopril 50 mg tre gånger om dagen.
Ingen signifikant skillnad kunde noteras i vare sig överlevnad (11,7 % mot 10,4 %), eller plötslig död och hjärtstillestånd (9,0 % mot 7,3 %). Däremot avbröt färre patienter behandlingen på grund av biverkningar i losartangruppen (9,0 %) än i kaptoprilgruppen  (14,7 %).
Tolkningen av resultaten är att losartan inte är bättre än kaptopril när det gäller att öka överlevnaden för äldre patienter med hjärtsvikt. Å andra sidan är losartan bättre tolererad.  n
THE LANCET 2000; 355: 1575 – 81, 1582 – 87