På Spinaliskliniken i Frösundavik finns ingen sidoväg med en ramp bredvid trappan. Det är bara att rulla rakt in. Takhöjden, de svartmålade frilagda bjälkarna, stora fönster, ljusa träslag, färger, moderna möbler, några killar som tar det lugnt framför en tv bortom receptionen, ett öppet gemensamt kök ? kliniken ser ut som allt annat än det man tänker sig när man hör ordet klinik. Personalen i receptionen sitter bakom en trädisk i ögonhöjd med den som sitter mittemot, utan bås, gardiner, glasluckor, hemligheter eller vita rockar.
? Patientmakt är på modet, men förändringen är väldigt långsam. Hela sjukvården är repressiv där patienten är i ett fruktansvärt underläge redan från början, vid receptionsdisken, säger Claes Hultling som är överläkare och en av grundarna till Spinaliskliniken.
Han pekar på den obalans som finns mellan patienter och vårdgivare, där allt från miljön till attityder signalerar en bristande respekt
för patienten. Långa väntetider till exempel.
Second opinion
För lite över tjugo år sedan dök Claes Hultling på en sten och blev förlamad från bröstet och neråt. Självklart behövs ingen cancerdiagnos för att bli en bra cancerläkare, inga barn för att vara en bra barnläkare, men en egen ryggmärgsskada kan vara en fördel i mötet med patienterna på Spinalis tycker Claes Hultling.
? Det ger ett annat tonläge. Jag har skrivit en bok som heter kokbok för lama. Det kan man bara göra om man själv är lam. Och när jag ska möta en patient kan jag säga ?finns det någon pigg invalid här?, sedan hamnar samtalet på en annan nivå, med ett annat tonläge.
Spinaliskliniken har patienter från hela världen. Många kommer för att få ytterligare medicinsk bedömning, second opinion, på sin behandling. En rättighet Claes Hultling tycker alltför få patienter utnyttjar.
? Patienter har mer makt än de vet om själva. Samtidigt finns ett dilemma eftersom patienter går till doktorn för att få hjälp. Om doktorn stjälper över hela problemet på patienten, som till exempel att nu får du själv välja vilken behandling du vill ha mot prostatacancer, blir det problem. Det är ett beslut som patienten omöjligt kan fatta. Expertens ord väger tungt i sådana sammanhang. Där skulle läkaren kunna säga åt patienten att lyssna av med olika experter.
Och att patienterna utnyttjar sin rätt till second opinion måste läkare kunna acceptera, anser han.
? Kan man inte det representerar man en förlegad, konservativ doktorskategori, då är det jävligt väldigt illa.
Mesiga patientorganisationer
En svårighet är att patienter behöver kunskap för att kunna ställa krav, kanske en hel 20-poängskurs, menar Claes Hultling. Dessutom har samhället begränsade resurser till sitt förfogande, vilket ger en balansgång mellan subjektiva avvägningar. Och han tycker inte att patientorganisationerna underlättar för patienterna.
? Jag skrev en debattartikel för ett tag sedan om att handikapprörelsen måste bli mer militant. Patientorganisationerna är uddlösa, splittrade, ljumma och kan inte ställa krav. De borde ryta till.
Som läkare och patient är det lättare, då har man den baskunskap som behövs för att inhämta information och ställa krav, säger Claes Hultling.
? Man nöjer sig inte med ett nej. Man har möjligheter att skriva remisser, recept, man har ett nätverk så man lättare kan komma vidare i vårdapparaten. Men det är en personlighetsfråga också, min fru som är barnläkare skulle aldrig använda sig av gräddfilsteknik, hon skulle kunna sitta i ett väntrum en timme för att få en undersökning gjord efter röntgen. Det skulle jag aldrig göra.
Men det finns undantag också, när läkarlegitimationen kan vara en nackdel som patient.
? Det är lättare som läkare vid somatiska sjukdomar, men vid psykiska sjukdomar är det svårare att få diagnos och behandling i tid, till exempel vid depression. Det finns många studier som visar det.