Känner du igen kommentaren »Ni försöker bara lura på oss billig medicin utan effekt med hundra biverkningar för att spara statens pengar«. Eller »Det ska vara originalet, det som doktorn har skrivit, min läkare vet väl bäst vad jag behöver«.
När man står bakom receptdisken och hör detta är det lätt att dra slutsatsen att patienterna misstror systemet och motsätter sig generisk substitution. Många farmacevter upplever att en stor del av kunddialogen ägnas åt diskussion om ekonomi, författningar och generiska läkemedel generellt, och mindre om läkemedelsrådgivning. Men tittar man lite bakom de omedelbara slutsatserna verkar det som om kundernas irritation i de flesta fall har sin grund i osäkerhet och bristande kunskap om konsekvenserna av bytet. Det finns en oro för biverkningar, allergier och utebliven effekt. Därför väljer många att inte byta och tycker istället att det är lättare att ta det de är vana vid och känner igen.
Vår roll på apoteken är i det läget att få kunderna med oss och få dem att komma förbi den negativa inställningen till ett utbyte. Det ställs höga krav på oss för att kunna göra det, både när det gäller vår kompetens och kommunikationsförmåga. Vi vet hur svårt det är att ändra människors beteende och attityder. Farmacevterna ska aldrig ställa diagnos eller förstöra förtroendet mellan läkaren och patienten, men vi ska samarbeta när det gäller behandling. Där har vi kompletterande kunskaper. Vid disken på apoteket upptäcker vi ofta nya problem som vi kan föra tillbaka till läkaren, särskilt om vi har ett bra samarbete.
Idag träffar samma patient flera olika förskrivare som kan finnas på olika ställen inom vården och inom helt olika organisationer. Patienterna har därför många läkemedel och dessutom ofta flera recept på samma läkemedel men med olika preparatnamn. När vi dessutom vid varje uttag på apoteken föreslår ett nytt alternativ med bättre pris är det inte så konstigt att patienten säger ifrån och känner sig orolig. Men lösningen är i teorin inte särskilt svår. Staten kan genom samarbete med landsting, kommuner, apotek och patienter ta fram en nationell ordinationstjänst som innehåller alla förskrivningar, ordinationer och expedieringar som görs för varje enskild patient. Här ska även information om vilka läkemedel och naturläkemedel som patienten tar utöver det som har ordinerats tas upp. Detta skulle underlätta vid både receptförskrivning och vid rådgivning på apoteken eftersom både förskrivare och farmacevter skulle få tillgång till patientens historiska och aktuella behandling.
Men det räcker inte. Det krävs också att utbytesreformen följs upp och ses över bättre. Vi farmacevter måste få de verktyg som krävs för att underlätta vid diskussioner kring generisk substitution. Och framförallt: Man behöver satsa på att samma information kring syftet och resultatet av bytet blir tillgänglig för farmacevter och för förskrivare. Dessutom ska samma krav ställas på båda parter att informationen verkligen når patienten. Patientens oro skulle minska betydligt om förskrivaren berättade för patienten att man på apoteket eventuellt kommer att byta ut läkemedlet mot ett billigare alternativ med samma styrka och effekt. Den här rådgivningen tar inte många minuter, men leder till att risken för oro för utebliven effekt minskar. Framförallt leder samarbetet till att förtroendet för vården som helhet ökar då informationen ut mot kund blir mer entydig och trovärdig. På sikt kan vi då lägga vår tid på läkemedelsrådgivning istället!
