Få kan väl ha undgått att det är 300 år sedan Linné föddes. Mycket har tidigare skrivits om Carl von Linné och hans livsverk, men under jubileet framspringer nu en vårflod av nya och nygamla alster. Det låter otroligt men det påstås att inte mindre än 127 titlar i årets bokflod har anknytning till Blomsterkungen. Det är sannerligen konkurrens och inflation ? många vill vara med.
Till skillnad från forna dagars levnadstecknare ? herrar som Forsstrand, Fries, Selander, Strandell, Tullberg, Uggla etcetera ? som huvudsakligen ägnade sig åt ?gubbens? liv och hans bekymmer, är många, ja förvånansvärt många, av 2000-talets Linnétecknare kvinnor. De vurmar ofta för det estetiska. De letar bland foder, kronblad, ståndare och pistiller och med stöd av nutidens möjligheter till suggestiv bildkonst, hittar de gärna ett och annat med syftning mot sexualitet, passion och magens såväl som själens njutning.
Ur den aktuella bokfloden plockar vi System och Passion ? Linné och drömmen om Naturens ordning, som utvalts till jubileumsårets officiella bok. I boken förenas ett omfattande bildverks ögonfröjd med lite djupare naturfilosofiska och lärdomshistoriska funderingar. Som idégivare och fotograf står Helene Schmitz och huvudansvarig för författarskapet är Nils Uddenberg. Pia Östensson, blomsterexpert vid Naturhistoriska riksmuseet, sköter ruljansen kring de faktakunskapsspäckade bildtexterna.
Bokens struktur är uppbyggd kring de 24 klasserna i Linnés sexualsystem, med detaljstudier av blommor som representerar varje klass.
Som försättsblad till klassindelningen figurerar ett plagiat på G. D. Ehrets gravyr över växternas sexualsystem. I ingressen till bildavsnitten för varje klass, upprepas tillsammans med klassnamnet den bild ur gravyren som motsvara den aktuella klassen, kombinerat med ett suggestivt citat relaterat till hur Linné såg på sexualsystemet ? Nio män i samma kammare med en kvinna. Till bildsviterna i varje klass fogas Pias bildtexter. Bildsviterna varvas med kapitlen av Nils som är fem till antalet. Dessutom innehåller boken några bilder av ark ur Riksmuseets Linnéherbarium.
När det gäller ?close-up? bilder av växter är det ingen tvekan om att Helene kan sin sak. Bildmaterialet är skönt, suggestivt och artistiskt fulländat. Symbolik och sexualsystem, nåja visserligen är det två kvinnor och en man som funderar kring sex i blomsterlandet, men fotografierna ger allt företräde för mansgrisarna. I bildspråket är ståndarna i klar majoritet. Symboliskt framträder genomgående ?ollonkrönta ståndarsträngar?. Klimax nås hos kastanjeblomman med sju män i samma äktenskap eller hos bilden av korallträdets blomma crista-galli (tuppkam, även namnet signifikativt mansgulligt) som kröner bokens framsida. Bilder som suggererar till de kvinnliga födslodelarna är sparsamt förekommande, men närbilden av den blodröda japanska kamelian kan föra tankarna till något varmt, vått och välkomnande, varför inte förkroppsligat hos Alexandre Dumas d.y:s kvinnliga rollfigur som fått bära blommans namn.
Nils fem interfolierade kapitel reder ut begreppen. De återspeglar olika faser i Linnés tänkande och vart och ett fokuserar på hur ?systemen? utvecklas. Vi får veta att i Linnés tidiga värld ? uppfylld av den gudomliga planen ? var allt klart från början. Alla arter fanns på plats, naturen var gjuten i betong. Evolution fanns inte i sinnevärlden.
I kapitel II, Ung man tänker på sex lockas även Nils in i den Linnéanska sexologin. Han redogör för varifrån den unge mannen får sina tankar och idéer, men konstaterar också kallt att den gode professorn inte drog sig för att tala öppet om könslivets enskildheter.
Kapitel III analyserar Linnés dröm om den naturliga ordningen och andas lite av en mardröm när Linné måste ändra uppfattning och tillstå att vissa förändringar kanske kan ske. Vi vet ju att organisatören Linné lyckades ordna upp och hjälpligt systematisera en hel del, främst inom växt- och djurrikena och även inom mineralriket, men när det gällde Materia medica och framför allt sjukdomarna blev det svårare eller rent av omöjligt att systematisera.
Kapitlet IV, som handlar om Linnés idéer i ett globalt perspektiv och hans taktiska spel mellan vän och fiende finner jag som ett av bokens mest givande. Det fanns många system att välja mellan.
Informativt är också det sista kapitlet, där Linnés gärning värderas i backspegeln, det vill säga i ljuset av Darwins tankar om evolutionen och framför allt dagens kunskap om de genetiska sambanden. De senare når ju betydligt djupare än den hylleblad- ståndar- och pistillrelaterade växtmorfologin.
Liksom Helenes bilder bär Nils texter väl upp boken. Vid sidan av en person som Rolf Edberg har Nils Uddenberg allt mer kommit att framstå som en av vår samtids namnkunniga naturfilosofer.
Pias bildtexter kan liknas vid mer utförliga klassiska herbarieanteckningar (Namn, Familj, Fyndort, Växtplatsens beskaffenhet, Datum för insamling och Insamlad av). Hon har tyvärr fått den trista rollen av att vara trions faktarapportör, så även om katalogdata i de flesta fall kompletteras med beskrivningar av växtnamnens ursprung och betydelse samt viss annan information upprepar de sig och blir lätt monotona. Bilderna ur Riksmuseets Linnéherbarium för en anonym tillvaro då de inte kommenteras.
Som tjatigt monotona upplevs också ingresserna till bildavsnitten för varje klass. Texten är annars förhållandevis lättläst och språket är balanserat. Frågan är vilka boken riktar sig till. Under devisen Linné ? Mr flower-power vill organisatörerna fokusera jubileumsåret mot dagens ungdom och uppväcka ett intresse för naturvetenskapen. Riktar sig boken också till ungdomen, kanske? I förordets första mening försöker man anslå en ungdomlig ton Växter är inte bara vackra ? de är också häftiga, men sedan så blir det inte så mycket mer av den varan.
Lever boken upp till sina syften? I förordet sägs att Helenes närbilder ska ge läsaren förståelse för den fascination Linné kunde känna inför blommornas byggnad och att Nils och Pias texter ska förmedla kunskap om hur Linné resonerade då han ordnade upp systemen. Helens bilder är klart förtrollande men frågan är om sinnliga ?close-ups? behövs för att man skall förstå hur någon kan fängslas av naturens blomsterprakt? Den svenska naturen finns där! Just nu är det bara att gå ut i hänryckningens tid. Därute finns också dofterna. Texterna förmedlar en hel del kunskap om hur Linné resonerade. Denna kunskap är nog känd förut, men är i boken strukturerad och angenämt paketerad.
Som en vän av ordning i Linnés anda tror jag mig funnit att viss sammanblandning smugit sig in i klass XXIII, där män, hustrur och ogifta sammanbor i åtskilda brudkammare. Mimosan och blåacacian förefaller ha bytt partners såtillvida att text och bild blivit omkastade.
Boken är att betrakta som ett praktverk med vackert tryck i elegant band men baksidans holograminspirerande, metalliska text är mycket svårläst. Vid tillkomsten av den officiella Linnéfilmen fick producenterna Matthias Klum och Folke Rydén förmånen att bedriva research runt hela vår planet. Det verkar som om man vid skapandet av den officielle Linnéboken måst nöja sig med små medel. Helene och Pia besökte växthusen vid Stockholms universitet och gjorde en och annan utflykt i den mer närliggande svenska geografin. Nå ja, en resa till Teneriffa blev det. Hittade beställaren kanske en sista minuten charter?
Björn Lindeke
