Det har visat sig vara en mycket stor utmaning att ta fram ett läkemedel som skyddar hjärnans celler efter en stroke. Av de hittills 114 substanser som har visat goda resultat i djurmodeller och därför flyttats upp i kliniska försök på människor har samtliga misslyckats med att visa effekt. Eller så har de orsakat oacceptabla biverkningar.
Det senaste i raden av misslyckanden är Astrazenecas substans NXY-059. Substansen såg länge lovande ut och i den så kallade Saint I-studien, publicerad i början av 2006, visade den en måttlig, men ändå signifikant, skyddande effekt på människor.
Därför var det något av en kalldusch för hela forskningsområdet när företaget i oktober meddelade att
allt arbete kring NXY-059 lades ner efter att substansen i den uppföljande, nästan dubbelt så stora, Saint II-studien inte visat någon skyddande effekt.
? Resultatet i Saint II-studien väger tyngre eftersom den är större, men inte heller när vi vägde samman studierna kunde vi se någon tendens
till effekt ens för någon undergrupp. Tillsammans ger studierna ett så stort dataunderlag att det var svårt att
gå vidare, säger Tomas Odergren, produktdirektör inom forskningsområdet neurologi hos Astrazeneca och huvudansvarig för projektet NXY-059.
Men trots alla bakslag är forskningsområdet långt ifrån dött. Kewal Jain är professor i neurologi i Basel i Schweiz och författare till den helt färska rapporten ?Neuroprotection ? Drugs, Markets and Companies? (mars 2007). På närmare 500 sidor går han igenom forskningsområdet i detalj. Han har identifierat drygt 120 företag som arbetar med cirka 500 substanser i preklinisk eller klinisk fas.
? Och det är de substanser som vi har kunnat spåra. Helt säkert finns det ännu fler, säger han.
Att kunna undvika eller åtminstone minska de cellskadande effekterna i hjärnan efter en stroke skulle innebära ett enormt framsteg. För även om stroke ?bara? är den tredje största orsaken till död i i-länderna så är det den främsta orsaken till invaliditet och handikapp.
Vid en stroke får delar av hjärnan otillräckligt med syre eftersom blodtillförseln strypts och cellerna dör. I det primärt drabbade området dör cellerna redan efter några minuter och kan inte räddas. Ambitionen är istället att försöka skydda de celler som finns i det omkringliggande området, den så kallade penumbran ? latin för halvskugga. Där är inte blodtillförseln helt strypt, men otillräcklig för att i längden försörja alla celler med syre. Kan dessa celler skyddas från skada minskas de handikappande konsekvenserna av en stroke. Något som skulle innebära stora vinster både för de drabbade och för samhället. Och ekonomiskt är det stora pengar det handlar om. Bara i Sverige kostar strokevården 14 miljarder kronor per år, eller motsvarande nästan halva den totala läkemedelskostnaden för landet.
Men genombrotten har hittills uteblivit. Orsakerna till att det har varit så svårt att överföra lyckade resultat på djur till studier på människor är flera. Kunskapen kring hur hjärnan fungerar och hur den kan skyddas ökar hela tiden och nu vet forskarna att vissa tidigare försök aldrig borde ha gjorts.
? Idag kan vi selektera fram bättre kandidater, säger Kewal Jain.
Dessutom är det ett problem att få läkemedlet till hjärnan, dels på grund av blod-hjärnbarriären och dels på grund av att blodgenomströmningen är så låg i de områden dit läkemedlet ska.
? Det är inte så lätt att få läkemedlet till hjärnan som till andra delar av kroppen. Du kan ha ett bra läkemedel, men du får det inte till rätt ställe i hjärnan. Men nu finns det bättre sätt att leverera läkemedel till hjärnan, säger han.
Något som har resulterat i att vissa äldre, nedlagda, idéer nu tagits upp igen.
Det finns också andra skillnader mellan djurstudierna och verkligheten. Försöksdjuren är unga och friska med rena kärl och förhållandena kring den inducerade stroken är kontrollerade. Så är inte verkligheten. Patienterna är äldre, kommer in till sjukhusen efter olika lång tid och får olika bra omhändertagande. Då kan det vara svårt att urskilja eventuella effekter i studierna.
I sin rapport tar Kewal Jain upp ett 40-tal olika principer, med en eller flera substanser, som studeras för sin potential att skydda hjärnan efter en stroke. Där finns både välkända läkemedelsgrupper som statiner, cox-2-hämmare och antihistaminer, men också nya antioxidanter, glutamat-hämmare och kväveoxidmodulerare av olika slag.
Vis av tidigare bakslag är Kewal Jain försiktig med att ta ut något i förskott.
? Det är väldigt svårt att säga vilken princip som slutligen kommer att fungera. Det finns ett antal substanser i klinisk fas, men det är omöjligt att säga hur de studierna kommer att gå, säger han.
Han kan dock räkna upp några principer som han tror mer på än andra.
På hans lista finns antioxidanter som fångar in de fria radikaler som frisätts i hjärnan vid en stroke. Astrazenecas NXY-059 verkade enligt den principen, men höll inte hela vägen ut.
På Kewal Jains lista finns också mekanismer som påverkar kväveoxidhalten i hjärnan och den återupplivade principen med en skyddande faktor utvunnen ur hjärnan (?brain derived neurotrophic factor?, BDNF) samt cellterapi med stamceller som han tror mycket på i ett lite längre perspektiv.
Men det är inte frågan om att en princip ska vinna över de andra.
? Jag tror att det kommer att krävas mer än en mekanism av neuroprotektion för att lyckas skydda hjärncellerna. En stroke orsakar en mycket komplicerad kaskad av händelser och det är svårt att tänka sig att endast ett läkemedel ska kunna ge ett totalt skydd mot det, säger Kewal Jain.
Med 500 olika kandidatsubstanser i pipeline är forskningsområdet gigantiskt. I princip alla stora läkemedelsföretag har någon substans någonstans i sin forskningsportfölj inom området neuroprotektion. Det finns också många medelstora företag med projekt på gång.
Men i motsats till många andra nya spännande områden finns det inte särskilt många små bioteknikföretag som byggs upp kring neuroprotektion. Området är helt enkelt för osäkert för att någon ska våga bygga upp ett litet företag med bara det som idé.
Kewal Jain har ännu inte sett något av de större företagen ge upp tanken om att hitta ett läkemedel som kan skydda hjärnceller. De kanske dödar en eller annan substans, men de lämnar inte forskningsområdet som sådant.
Även om Astrazeneca, efter besvikelsen med NXY-059, har beslutat sig för att lämna området neuroprotektion vid stroke har de flera projekt kring neuroprotektion vid bland annat Alzheimers och Parkinson, enligt Tomas Odergren.
Kewal Jain är ändå mycket optimistisk kring möjligheterna att finna ett skydd efter stroke.
? Det är redan visat att det går att skydda hjärnans celler med läkemedel. Nu handlar det bara om att hitta rätt kombination av medel, säger han.
? Det är svårt att säga vilken substans eller grupp av substanser som kommer att visa sig fungera, men eftersom det är så många på gång tvivlar jag inte på att vi kommer att kunna skydda hjärnan efter en stroke inom tio år, avslutar Kewal Jain.