Oklar förbättring med nya regler från SoS

Nyligen presenterade Socialstyrelsen förslag till nya regler för patientsäkrare hantering av läkemedel i hälso- och sjukvården. Bakgrunden är bland annat att mer än var tionde vårdskada har med felaktig hantering av läkemedel att göra. Socialstyrelsen menar att lösningen består av fler kontrollstationer, särskilda krav vid ordination av läkemedel till barn och ett kunskapslyft för hemtjänstpersonal.

Förslagen skickas ut på remiss till den 15 september, och de nya föreskrifterna föreslås börja gälla den 31 mars 2017.

Jag är benägen att hålla med Socialstyrelsen, det är bra och viktiga steg mot en bättre läkemedelsanvändning. Men hur mycket bättre det kommer bli har Socialstyrelsen inte en aning om.

När jag pratade med Socialstyrelsen och undrade hur mycket bättre det skulle bli, fick jag svar som ”det är fördyrande med extra kontroller”, ”vi räknar med att det blir bättre”, ”vi ska stärka upp där det blir fel” och ”det blir stor skillnad”.

I den egna konsekvensutredningen skriver Socialstyrelsen: ”Även om de nya föreskrifterna initialt kan medföra vissa kostnader för vårdgivarna bedömer Socialstyrelsen att de leder till en effektivisering av ordinationer och hantering av läkemedel i hälso- och sjukvården och tandvården. Dessa effektiviseringar kan på sikt leda till minskade kostnader för vårdgivarna. De nya föreskrifterna bedöms även resultera i ett minskat antal läkemedelsrelaterade vårdskador som i sin tur över tid bedöms resultera i minskade kostnader.”

Mycket antaganden, ”kan” och ”bedöms”. I förslaget har Socialstyrelsen gjort ett gediget arbete i att kartlägga kostnader för att introducera de föreslagna förändringarna. Men ingenstans står att läsa hur stor vinsterna skulle bli, hur mycket mindre fel och vårdskador det skulle bli eller hur mycket pengar vi skulle kunna spara in. Inga mätbara mål – bara att det blir mindre. Bedömer de.

När jag frågade varför de inte kan räkna på hur mycket bättre det kommer att bli, fick jag till svar att det är väldigt svårt att räkna på det. I två dagar har jag sökt de ansvariga hälsoekonomerna på Socialstyrelsen, per telefon och mail, utan att få kontakt.

I min värld vore det bättre och mer effektivt, för att komma tillrätta med felaktig läkemedelsanvändning, att satsa på att all vårdpersonal får tillgång till all dokumentation kring en patient. Läkaren på vårdcentralen ska kunna se vilka andra läkare patienten har besökt och vilka andra läkemedel patienten har fått utskrivet. Läkaren på sjukhuset likaså, med automatiska varningar i journalsystemet – ”patienten har redan detta läkemedel”. På apoteket skulle personalen kunna se alla recept och ha mandat att inte expediera ett läkemedel om det redan är uthämtat på ett annat recept.

Nu ropar vän av ordning ”Men den personliga integriteten då!?” Jag vet att det är en känslig fråga i sammanhanget. Men jag är mer och mer benägen att tycka att om samhället erbjuder kraftigt subventionerad sjukvård och läkemedel, då ska också samhället få valuta för pengarna. Då är jag beredd att tycka att den personliga integriteten får stå tillbaka. Eller i varje fall backa några steg.

Med mitt förslag, antar jag, skulle samhället kunna spara mycket pengar. Både på läkemedelsnotan, färre läkemedelsrelaterade problem och färre sjukhusinläggningar. Men det är ju min bedömning, och den är väl lika god som Socialstyrelsens.