Enligt Socialstyrelsens läkemedelsstatistik har antalet personer som får sömnmedel och lugnande medel exklusive melatonin i åldern 10-14 år ökat med 26 procent mellan åren 2006 och 2015. I åldersgruppen 15-19 år har antalet personer ökat med 17 procent under samma period och i åldersgruppen 20-24 år med 48 procent. Preparat med melatonin, som ges till överaktiva barn, ingår inte i denna del av Socialstyrelsens statistik.
Steven Linton är professor i psykologi och leder Center for health and medical psychology, CHAMP, vid Örebro universitet som forskar om sömn och ungdomar.
– Normalt rekommenderas insomningsläkemedel för vuxna och då under kortare perioder. Att låta barn och unga ta sömnmedel över längre tid är inte att rekommendera eftersom vi i dag vet för lite om de långsiktiga konsekvenserna. Det vi vet från forskningen är att sömproblem under ungdomsåren ofta leder till sömnproblem även i vuxen ålder och vi borde jobba mer förebyggande med barn och ungdomar för att skapa goda sömnrutiner för att minska risken att de längre fram i livet drabbas av psykisk ohälsa, säger Steven Linton.
Anne-Liis von Knorring, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och vid Uppsala universitet, menar att utskrivningen av sömnmedel till unga kan ses som en direkt konsekvens av att allt fler fall av depression konstateras bland unga och att depression ofta leder till stora sömnproblem även i den gruppen.
– Mycket talar för att det är så. Numera behandlas fler som har depression med läkemedel jämfört med tidigare, säger Anne-Liis von Knorring.
Hon ser dock att det kan finnas flera anledningar till att förskrivningen av sömnmedel till unga ökar.
– En del kan skrivas ut på felaktiga indikationer och en del förskrivare kanske är lite för snabba att skriva ut sömnmedel när det skulle räcka med att börja med instruktioner om sömnhygien. Det är ju också så att exempelvis KBT-behandling inte alltid finns tillgänglig, säger Anne-Liis von Knorring.
I det kunskapsdokument som Läkemedelsverket och Socialstyrelsen utformat om sömn och barn framgår att ”icke-farmakologisk behandling alltid är ett förstahandsalternativ”. Först rekommenderas sömnhygien, därefter psykologiska behandlingsmetoder som KBT och först på tredje plats läkemedel.
Vilka är det största riskerna med att ge unga sömnmedel?
– Rekommendationen är behandling med sömnmedel i en vecka, men inte heller behandling i högst ett par veckor i sträck innebär några större risker för beroende. Men finns det även en depression i bakgrunden så kan behandling med sömnmedel utgöra en ökad risk för unga att hamna i ett mer långvarigt missbruk, säger Anne-Liis von Knorring.
Anne-Liis von Knorring menar att det bland allmänpraktiserande läkare sällan finns tillräcklig kunskap att behandla depression och sömnsvårigheter hos barn. Det är tänkt att dessa läkare och ungdomsmottagningar inom sjukvården ska fungera som första linjen för barn och unga eftersom barnpsykiatrin inte kan ta emot alla.
– Därför är det viktigt att förstärka kunskapen om depression hos unga bland denna grupp av läkare, säger hon.
Hur kan man då komma tillrätta med problemen och till viss del förebygga depression och sömnproblem hos barn och unga? Enligt Anne-Liis von Knorring kan man komma långt med att se över sin livsstil och skapa rutiner, röra på sig och äta en allsidig kost.
Vad gäller själva förskrivningen menar Anne-Liis von Knorring att det finns en utmaning i bristen på specialistkompetens för bedömning av ungdomar med depression som sjukvården upplever i dag.
– Situationen är på väg att förbättras men det tar tid. Blir vi bättre på att bedöma unga och i tid hitta signaler är det också lättare att åtgärda problem, och i en del fall undvika att förskriva läkemedel, säger Anne-Liis von Knorring.
Till hösten kommer en remissversion av de uppdaterade Nationella riktlinjerna vid depression och ångest som även riktar sig till barn och unga. Dessa rekommendationer har betydelse även för förskrivningen av sömnmedel till barn och unga eftersom sömnproblem är vanligt i samband med depression.
Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
Jag antar att artikelförfattaren inte känner till att professor Anne-Liis von Knorring är den som betytt mest för den kraftigt ökande förskrivningen av antidepressiva till unga i Sverige. Så det är verkligen illa att hon får framstå som den som bekymrar sig om just hög förskrivning av psykofarmaka till barn. Den som kan sin historia vet att det var von Knorrings studie av Cipramil på unga (den s.k. Lundbeckstudien) tillsammans med den av Wagner i USA, som låg till grund för de böter på 313 miljoner dollar (!) som Lundbecks partner i USA, Forest, fick betala för sin bedrägliga marknadsföring. För den som vill sätta sig in i detta bedrägeri finns nu chansen till en spännande läsning: Läs artikeln i International Journal of Risk & Safety in Medicine; The citalopram CIT-MD-18 pediatric depression trial: Deconstruction of medical ghostwriting, data mischaracterisation and academic malfeasance. (Tillgänglig i fulltext) http://content.iospress.com/articles/international-journal-of-risk-and-safety-in-medicine/jrs717
Stora risken är väl om de sätter i sig hela burken med medicin. En flicka i min klass satte i sig mormors sömnmedicin, som måste varit barbiturat för det var 60 år sedan. Mamman upptäckte det direkt och ringde sjukhuset, som sa att ni måste gå omkring med flickan utomhus för hon får absolut inte somna för då kan hon dö. Så oroliga mormor och mamman vandrade omkring med flickan mellan sig i byn många varv tills hon verkade pigg igen. Hon överlevde och fick inga men. Barbiturater var väldigt toxiska, men effekten gillades av vissa på grund av sin snabba och starka effekt, som att dra ner rullgardinen.
Det var tyske kemisten Emil Fischer, som syntetiserade barbiturat och namnet kommer från en kvinna Barbara, som han hade lite kuckel med. Har för mig att ett litet läkemedelsföretag i Umeå höll på att syntetisera barbiturater i slutet på 60-talet.
Företaget i Umeå hade ett preparat, som hette Umenox och måste ha varit ett sömnpreparat. Lite originellt.