Ögonläkemedel skapar etiskt dilemma

Läkemedlet ranibizumab (Lucentis) mot en viss form av åldersrelaterade
förändringar i näthinnans gula fläck är effektivt men dyrt. Denna
slutsats dras i en rapport från Statens beredning för medicinsk
utvärdering, SBU.

21 maj 2008, kl 12:36
0

Annons

Åldersrelaterad makuladegeneration, AMD, är en ögonsjukdom som förekommer i flera former men den enda som kan behandlas är den som kallas för neovaskulär eller våt AMD. Den vanligaste behandlingen har tidigare utgjorts av fotodynamisk terapi, PDT. Nu har SBU undersökt effekten av ranibizumab, ett läkemedel som injiceras i ögats glaskropp av ögonläkare månadsvis.

I två stora randomiserade studier har ranibizumab jämförts med placebo och PDT. Efter ett års behandling hade 90-95 procent av patienterna stabil synskärpa och upp till 40 procent förbättrad syn. Motsvarande siffror för PDT och placebo låg på drygt 60 procent med avseende på stabilitet och under tio procent för förbättring.

Behandling med ranibizumab är alltså effektiv och några allvarliga biverkningar ses inte heller. Men behandlingen är dyr. Och i dagsläget saknas kunskap om behandlingseffekten på längre sikt än två år. Varje injektion kostar drygt 13 000 kronor, vilket innebär att en tvåårsbehandling av de omkring 4 000 behandlingsbara fall som diagnostiseras årligen skulle gå på 1,3 miljarder kronor per år. Dagens resurser inom ögonsjukvården är inte tillräckliga för att behandla alla aktuella patienter med ranibizumab, skriver SBU i sin rapport.

Ranibizumab är det första antikroppsbaserade läkemedlet för ögonbruk och godkändes för behandling av våt AMD i januari 2007. Idag används det i flera landsting. Omkring 30 000 personer är drabbade av våt AMD i Sverige.