Efter en lungemboli behandlades en man i femtioårsålder sedan ett tiotal år tillbaka med Waran på grund av APC-resistens. I augusti förra året fick han besvär av svår ryggvärk och sökte därför hjälp på vårdcentral efter remiss från sjukgymnast. I ett brev från sjukgymnasten fanns en förfrågan om att behandla mannen med NSAID. Läkaren gjorde då en genomgång av mannens behandling och konstaterade att mannen initialt enbart skulle fått en tidsbegränsad behandling med Waran, men att man hade beslutat att låta behandlingen löpa på så länge det inte fanns någon kontraindikation. När mannen nu behövde smärtlindring gjorde läkaren bedömningen att det var viktigare att behandla smärtan än koagulationsrubbningen. Läkaren gjorde en riskbedömning och ansåg inte att risken för nya blodproppar var särskilt stor vid utsättning av Waranet i två veckor, och satte därför inte heller in låg-molekylärt heparin. Läkaren skrev ut diklofenak till patienten.
Mannen fick ett brev med information om riskerna och behandlingsplanen. Men eftersom mannen fick en förpackning med 100 tabletter fortsatte han behandlingen längre än de två veckor som var planen. Läkaren kan inte förklara hur det kommer sig att patienten fick betydligt fler tabletter än vad som behövdes, men menar samtidigt att mannen fått tydlig information om behandlingstiden i brevet. När mannen varit utan Waran i drygt tre veckor fick han en djup ventrombos i benet.
HSAN anser att det är synnerligen tveksamt att avbryta Waranbehandling för att kunna ge inflammationshämmande medel. HSAN anser att läkaren har varit oaktsam och utsatt patienten för fara, och varnar därför läkaren.
