Lördagen den 22 februari 1840 klockan 11 om aftonen gick den 25-årige Julius Robert Mayer, Dr. med. et chir., i Rotterdam ombord på den holländska ostindiefararen Java, rederi N. J. De Cock, kapten Zeeman, för att tillträda sin tjänst som skeppsläkare. Ostindiefärden förlöpte utan äventyrligheter och utan större arbetsbörda för Mayer: kaptenen hade sagt åt sin skeppsläkare att inte i onödan beordra kojläge, ?vilket jag naturligtvis troget hörsammar?, skriver Mayer i ett brev till sina föräldrar.
Men när man efter den 101 dagar långa sjöresan ankrade utanför Batavias (nuvarande Jakartas) redd, insjuknade besättningen i en epidemisk lungåkomma, och Mayer fick brått med att slå åder, vilket var den tidens universalmedicin. ?Men vid det rikliga åderlåtande jag företog var det blod som strömmade ut ur armvenerna osedvanligt rött, så att jag av färgen att döma kunnat tro att jag träffat en artär?, berättar han.
Efter att ha funderat insåg han att förklaringen låg i att det krävdes mindre ansträngning för att hålla kroppsvärmen uppe på det varma Java än i det ruggiga Holland. Man kände till att blodets färg bestäms av dess syrehalt: ju mer syre, desto ljusrödare blod. Likaså visste man att syre förbrukades i ett slags förbränningsprocess i kroppen, med kroppsvärme som resultat. Blodet i artärerna är normalt ljusrött, eftersom det syresatts i lungorna; blodet i venerna är normalt mörkrött, eftersom syret förbrukats vid förbränning. Men i en varmare omgivning krävs mindre förbränning och syreförbrukningen minskar. Blodet i venerna kommer då att ha syre kvar och vara ljusrött, åtminstone så länge syreupptaget står kvar på en hög nivå anpassad efter kallt klimat.
Det är ett vackert resonemang, och här skulle berättelsen kunna vara slut, men Mayer funderade vidare under hemresan. Kroppsvärme kan alstras direkt genom förbränning i kroppen. Men kroppsvärme kan även alstras indirekt, genom att man exempelvis gnuggar händerna eller slår åkarbrasor. Men då uträttar musklerna ett arbete, och för detta krävs också förbränning. Mekaniskt arbete kan alltså omvandlas till värme och värme till mekaniskt arbete, och det måste finnas ett samband som gör det möjligt att översätta värmemängd till arbete och omvänt.
Mayer fann detta samband genom att utnyttja kända data. Man använde sig på hans tid av en enhet som kallades en grad värme eller en kalori (medicinare använder den än): den värmemängd som går åt för att höja temperaturen hos ett gram vatten en grad C. Ur mätningar på gaser kunde Mayer beräkna, att en grad värme motsvarar arbetet att lyfta ett gram en sträcka på 367 meter. I en fotnot i det arbete där han redovisar sin beräkning, anmärker han, att nyare mätningar överensstämmer med det värde som i mellantiden erhållits av den engelske fysikern Joule, nämligen att en grad värme motsvarar arbetet att lyfta ett gram en sträcka 424?425 meter.
Tragiskt nog ledde Joules oberoende bestämning till en akademisk prioritetsstrid vars hätskhet ytterligare skärptes av nationella rivaliteter. Mayer ansattes av depressioner, hoppade naken ut genom ett fönster från andra våningen i sitt hus och bröt bägge benen, lockades med list och lämpor in på ett privat sinnessjukhus i Göppingen, belades med tvångströja och överfördes till Staatsirrenanstalt Winnenthal, där han fjättrades i tvångsstol och kvarhölls under 13 månader. Väl utsläppt gjordes han till Dr. phil. honoris causa av universitetet i Tübingen, adlades, prisbelöntes och drog sig tillbaka som vinodlare i Heilbronn, där han avled 20 mars 1878.
Åderlåtning har inte helt spelat ut sin roll inom läkekonsten: metoden tillämpas i svåra fall av polycytemi (abnormt hög halt av röda blodkroppar, vilket gör blodet trögflytande; avtappningen avses leda till minskat antal röda blodkroppar och mer tunnflytande blod) och vid hemokromatos; att slå åder är dock inte längre någon universalmedicin. Men Mayer tillerkänns idag allmänt äran av att som den förste ha bestämt sambandet mellan värme och mekaniskt arbete, och därmed ha formulerat termodynamikens första huvudsats, eller lagen om energins bevarande. Se där nyttan av åderlåtning!