Hormonet ghrelin spelar en roll både för den hunger som vi känner strax före en måltid samt för regleringen av kroppsvikt på lång sikt. Ghrelin är ett nyligen upptäckt hormon som ökar vår förståelse för samspelet mellan kropp och hjärna när det gäller att reglera kroppsvikt. Hormonet upptäcktes ursprungligen genom studier på tillväxthormon, men när man märkte att tillförsel av ghrelin stimulerar hunger och leder till fetma hos råttor ändrades forskningsinriktningen snabbt.
En ny studie som publicerades i New England Journal of Medicine (2002;346:1623-1630) visar att nivåerna av ghrelin stiger före måltider och vid bantning eller fasta samt att de faller snabbt efter måltider. Att viktnedgång genom bantning får ghrelinnivåerna att stiga skulle kunna vara en förklaring till att framgångsrika bantningskurer är så sällsynta. Men för att kunna dra några slutsatser om forskningen kring ghrelin i förlängningen kan generera nya bantningsläkemedel krävs ytterligare studier med ghrelin-antagonister.
Operation minskar nivåerna
Under tiden har forskarna i den aktuella studien tagit ett nytt grepp för att klargöra ghrelinets roll genom att studera patienter som genomgått operation där man krympt magsäcken. Operationen ger ofta goda resultat och räknas idag som den mest framgångsrika bantningsmetoden.
I studien ingick 13 feta personer där man mätte nivåerna av ghrelin i plasma före och efter en bantningsperiod på sex månader. Dessutom mätte man ghrelin hos 5 personer som genomgått operation för att minska magsäcken samt 10 normalviktiga kontrollpersoner.
Resultatet visar att plasmanivåerna av ghrelin steg kraftigt strax innan och föll efter varje måltid hos samtliga. De som med diet hade tappat 17 procent av sin vikt fick ökade ghrelinnivåer jämfört med innan de började banta. Däremot hade patienter som opererats ghrelinnivåer som var 77 procent lägre än normalviktiga personer.
Förutom att personer som har förhöjt ghrelin äter mer så minskar ghrelinet metabolismen och katabolismen av fett och påverkar därigenom alla aspekter av energiomsättning, hävdar forskarna.
Aptiten minskar
Att operation leder till väsentlig viktnedgång är alltså visat, men man har ännu inte någon bra förklaring. En orsak är naturligtvis att magsäcken har krympt och att det inte ryms så mycket mat. Men om det var den enda orsaken skulle patienterna reagera genom att äta fler små måltider med högt fettinnehåll. Men de flesta patienter rapporterar att de inte har lika stor aptit längre, vilket bidrar till att de inte går upp i vikt så snabbt igen.
Vad är det då som gör denna förändring i aptit? Är det en minskning i magsäckens kapacitet att generera signaler till hjärnan, inklusive sekretion av ghrelin. Den hypotesen verkar nu trolig, menar forskarna.
Forskning på antagonister
Vid Institutionen för farmakologi vid Lunds universitet kunde professor Rolf Håkansson och medarbetare tidigt i djurförsök visa sambandet mellan ghrelin och kroppsvikt i forskning om magen som endokrint organ.
Rolf Håkansson tror att forskningen kring ghrelinet nu kommer att ta fart och att det redan finns antagonister som prövas.
? Det finns syntetiska analoger till ghrelin som har prövats i djurförsök, men resultaten är inte entydiga, säger han.
I sin egen forskning har han lokaliserat receptorer för ghrelin till magsäcken och försöker nu ta reda på vad det är som stimulerar respektive hämmar ghrelinets frisättning.
? Om vi kan lära oss mer om vad det är som styr frisättningen av ghrelin så vet vi också mer om dess effekter.
Resultaten i den refererade studien stämmer väl med hans egna teorier.
? Om man tar bort en del av magsäcken tar man också bort en bit av det endokrina systemet. När vi fastar våra försöksdjur så stiger ghrelinkoncentrationen vilket betyder att avsaknad av mat ökar ghrelinfrisättning. Vi vet ännu inte om någon speciell typ av diet inverkar på ghrelinfrisättningen, det är en av de saker vi undersöker.
