Det menar i alla fall Jan Liliemark som är projektledare för rapporten Ordnat införande i samverkan som nu lämnats till Socialdepartementet.
Rapporten som tagits fram av Sveriges Kommuner och Landsting, SKL kanske kan beskrivas som landstingens sista chans att behålla självstyret. Det är en modell för hur läkemedelsbehandlingen ska bli mer jämlik över landet men också hur nya behandlingar snabbare ska komma ut i sjukvården.
– Jag tror att de flesta inom landstingsvärlden känner att det här blir ett test på deras förmåga att samverka. Oavsett vem som är i regeringsställning tål man inte hur mycket oreda som helst från landstingssidan, säger Jan Liliemark.
Även om det inte är en politisk majoritet för att staten ska ta över vården från landstingen så kommer man, om landstingen inte klarar att göra gemensam sak, att inskränka självstyret genom att lagstifta, menar Jan Liliemark.
– Och då är det nog bättre om man frivilligt inskränker självstyret.
Rapportens förslag är att alla landsting och regioner deltar i en gemensam samverkansmodell där införande, uppföljning och prisförhandlingar av nya läkemedelsbehandlingar samordnas bättre och effektivare än idag. Det ska helt enkelt inte finnas utrymme för att inte introducera en behandling, att gå före eller efter de andra eller fixa ett eget pris. Och enligt Jan Liliemark har rapporten tagits emot väl av landstingsdirektörer och hälso-och sjukvårdsdirektörer som ställt sig bakom förslagen.
– En skillnad mot tidigare är gemensamma införanden- och uppföljningsprotokoll för de nya läkemedel som introduceras. Det handlar till exempel om att man gör en bedömning över vilka andra resurser som behövs vid introduktionen av den nya behandlingen, till exempel eventuell patientutbildning, labbresurser och kanske utvidgade röntgenuppgifter, exemplifierar Jan Lilliemark.
Processen från godkänt till använt läkemedel snabbas upp betydligt bland annat genom att man på TLV sagt sig vara beredda att arbeta snabbare med ärenden. Enligt rapporten är det möjligt för TLV att börja arbeta med ett nytt läkemedel redan när CHMP, EMAs vetenskapliga kommitté avgett ett positivt omdöme om en ny behandling. Vilket i praktiken innebär en vinst på några månader.
– Inom ett par månader efter godkännandet ska man kunna introducera det nya läkemedlet, tror han.
Men det förutsätter också att de svenska marknadsbolagen kan få loss hälsoekonomiska underlag från sina moderbolag innan läkemedlet godkänts.
Nytt i rapporten är också att TLV tillsammans med en förhandlingsdelegation från landstingen ska förhandla om läkemedelspriserna, såväl de inom förmånen som klinikläkemedlen.
– Så redan när förmånspriset blir offentligt ska det finnas en överenskommelse mellan företaget och landstingen att man hamnat rätt.
När det gäller klinikläkemedel som ska upphandlas beror introduktionstiden bland annat på hur snabbt man tar fram avtal mellan landstingen och företaget. Det kommer fortsatt att vara 21 landsting som gör upphandlingen. Men enligt Jan Liliemark ska den baseras på det avtal som förhandlingsdelegationen kommit fram till.
Den jämlikare och snabbare introduktionen av nya läkemedel kommer samtidigt innebära att landstingen säger nej helt och hållet till andra.
– Samtidigt som det kommer att gå snabbare att få ut de bästa så kommer man att behöva säga nej till andra. Totalt sett blir det bättre, men de patientgrupper som inte får tillgång till en behandling man hoppats på blir förstås inte så glada.
