Nanoformuleringar av antimikrobiella peptider för behandling av till exempel tuberkulos eller sårinfektioner är kanske ett av vapnen för att bromsa den ökade antibiotikaresistensen i samhället. Ett annat är att använda de antibiotikum vi redan har på ett smartare sätt.
Dessa frågor diskuterades vid det femte frukostseminariet i serien Kampen mot antibiotikaresistens som Läkemedelsvärlden och Apotekarsocieteten har anordnat. Tidigare seminarier har bland annat handlat om miljökonsekvenser av antibiotikatillverkning, utveckling av nya antibakteriella behandlingar, samt var och hur resistens uppstår.
På forskningsinstitutet Rise har man sedan 2013 arbetat med EU-projektet Formamp – Innovativ nanoformulering av antimikrobiella peptider. Under tisdagens frukostseminarium i biblioteket på Apotekarsocieteten var Ulla Elofsson från Rise på plats för att berätta om projektet.
– Vi känner alla till att antimikrobiell resistens är ett stort hot. Redan nu orsakar resistenta bakterier cirka 700 000 dödsfall per år globalt och om inget görs kommer den siffran att vara uppemot 10 miljoner år 2050. Men tiden rinner och klockan tickar och vi måste bekämpa resistensutvecklingen på många sätt, sade Ulla Elofsson.
Man vet att det finns ett samband mellan högre antibiotikaanvändning och ökad resistensutveckling. En given strategi för att bromsa utvecklingen av antibiotikaresistens är därför att använda mindre antibiotika. Där kommer antibakteriella peptider in i bilden.
Dessa peptider är små proteiner, mellan 10 och 40 aminosyror långa, som redan är en del av kroppens försvarssystem mot olika typer av infektioner och andra sjukdomstillstånd. Fördelen med peptiderna är att det har en snabb och specifik verkningsmekanism – genom att interagera med cellmembranet hos exempelvis bakterier oskadliggör de dessa på ett sätt som bakterien har svårt att utveckla resistens mot. Nackdelen är att peptiderna är instabila och bryts ned snabbt. Dessutom har de förhållandevis dålig effektivitet, har vissa toxikologiska problem samt är dyra att tillverka.
Men genom att förpacka peptiderna i smarta formuleringar i olika nanobärarsystem kan man komma runt många av problemen, och det är något man utvecklat inom projektet Formamp. Särskilt långt har man kommit med behandlingsalternativ mot tuberkulos.
– Genom screening har vi hittat en antimikrobiell peptid som kan ta död på mykobakterier, som ger upphov till tuberkulos. En stor andel av peptiden kan laddas in i olika bärare och bäst fungerar så kallad mesosilica (nanopartiklar med kolloidalt kiselmineral, reds.anm.) som kan formuleras till ett inhalerbart pulver, sade Ulla Elofsson.
Förhoppningen är att detta kan bli ett alternativ till dagens tuberkulosbehandling som innebär långvarig antibiotikabehandling – ibland upp till två år – med både dålig följsamhet och biverkningar för patienten som följd.
– Eftersom man kan ge dessa antimikrobiella peptider lokalt och de generellt är mindre benägna att skapa resistens samt att de bryts ned snabbt tror vi att behandling med dessa på sikt kan bidra till att minska resistensutvecklingen mot antibiotika, sade Ulla Elofsson.
Men än är det långt till klinisk användning på människa. Resultaten man har i dag, och som är lovande, kommer från laboratorietester på tuberkulosbakterier från människa och studier i möss. Patentansökan för både peptiden och bärarsystemet är gjord och nu söker projektet finansiering för att kunna gå vidare med utvecklingen.
– Men i väntan på nya läkemedel får vi hålla oss till dem vi har, sade Gunilla Skoog Ståhlgren från Folkhälsomyndigheten, som var frukostseminariets andra talare.
Det betyder dock inte att nuvarande behandlingar inte kan optimeras. Många av de antibiotikum som används i dag har funnits på marknaden länge, vilket också gjort att behandlingslängden de godkändes för har hängt med utan att modifieras.
– Vi har länge pratat om att det är viktigt att ta hela kuren. Men hur lång ska den vara och vems ansvar är det att ta reda på det – läkemedelsbolagens eller samhällets, frågade sig Gunilla Skoog Ståhlgren.
– Eftersom många studier visar att det finns ett samband mellan högre antibiotikaanvändning och ökad resistensutveckling är det viktigt att vi använder den antibiotika vi har på ett ansvarsfullt sätt.
Det handlar både om vilka infektioner som ska behandlas med antibiotika och hur behandlingen ger störst nytta.
– Kanske kan man till och med minska användningen genom att ge kortare kurer?
Att korta behandlingskurerna är också något som diskuterats flitigt, men för att skapa säkra beslutsunderlag måste man göra kliniska studier. En sådan, som ledde till halvering av behandlingstiden med ciprofloxacin mot pyelonefrit (febril urinvägsinfektion), gjordes av Strama mellan 2006 och 2009.
I en dubbelblind, randomiserad och placebokontrollerad studie med 251 patienter jämfördes effekten av sju respektive 14 dagars behandling med ciprofloxacin, 500 mg två gånger dagligen, vid akut polynefrit.
Resultaten visade att antibiotikabehandling i sju dagar inte var sämre än i 14 dagar. Resultaten ledde till att både behandlingsrekommendationerna i vården och produktresumén ändrades.
– Förutom att minska antibiotikatrycket innebär kortare behandlingar också mindre biverkningar hos patienterna. Vanliga biverkningar är annars mag-tarmbesvär och svamp i underlivet, sade Gunilla Skoog Ståhlgren.
En annan studie handlar om antibiotikabehandling vid tonsillit (halsfluss). Studien har genomförts av Folkhälsomyndigheten efter att ha identifierat områden där hälso- och sjukvården önskat mer kunskap.
– Tonsillit är en vanlig orsak till förskrivning av antibiotika inom öppenvården och sedan lång tid behandlas det med antibiotika i tio dagar av rädsla för svåra men ovanliga komplikationer i form av bland annat reumatisk feber. Men frågan är om behandlingen behöver vara så lång?
I studien inkluderades 433 patienter som antingen fick penicillin V (PcV) 800 mg fyra gånger per dygn i fem dygn eller den i dag rekommenderade dosen 1 000 mg tre gånger per dygn i 10 dygn.
– Hypotesen är att med en tätare och aggressivare dosering behöver inte behandlingstiden vara lika lång, sade Gunilla Skoog Ståhlgren.
Resultaten är ännu inte officiella utan kommer att presenteras på en konferens i Amsterdam senare i april och så småningom i en vetenskaplig publikation.
– Oavsett vad resultaten blir ger det oss ökad kunskap som kan användas i framtagandet av behandlingsrekommendationer, sade Gunilla Skoog Ståhlgren.
Frukostseminariet avslutades med en fråga från dagens moderator, Läkemedelsvärldens medicinjournalist Helene Wallskär, om var vi kommer att vara med nya behandlingar respektive behandlingstider om fem, tio år.
Ulla Elofsson från Rise var hoppfull om utvecklingen både på kort och lång sikt
– Redan om fem år borde vi kunna vara närmare bättre typer av formuleringar och kombinationspreparat. På längre sikt hoppas jag att vi kommer att få se antimikrobiella peptider på marknaden.
Gunilla Skoog Ståhlgren poängterade att det tar lång tid att göra studier för att eventuellt ändra nuvarande behandlingsrekommendationer, men att det är den vägen man ändå måste gå.
– Medan vi väntar på andra superläkemedel behöver vi optimera de behandlingar vi har.
Detta var vårens sista frukostseminarium om antibiotikaresistens. Den 23 maj tar vi ett samlat grepp om resistensfrågan under en heldag med rubriken Kampen mot antibiotikaresistens – från ord till handling. Läs mer och anmäl dig här.
