Nya cancerterapier blir subventionerade genom läkemedelsförmånen eftersom man förväntar sig att de ska öka patienternas överlevnad och/eller livskvalitet. Forskare vid Göteborgs universitet har granskat det vetenskapliga stödet för att det faktiskt är så.
Forskarnas slutsats är att det vetenskapliga stödet för patientnytta av nya cancerterapier ofta förblir svagt åratal efter att de fått subvention och blivit införda i vården. Studien är publicerad i Clinical Drug Investigation.
Nya cancerterapier under luppen
I en tidigare studie har forskarna visat det vetenskapliga stödet för ökad överlevnad och livskvalitet ofta är oklart när Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, säger ja till subvention.
Detta gällde i ungefär hälften av dessa subventionsbeslut. Sannolikt som en följd av myndigheters och beslutsfattares strävan att nya cancerterapier ska nå patienterna så fort som möjligt.
Men vad händer sedan? Förbättras det vetenskapliga bevisläget under de följande åren? Det ville forskarna vid Avdelningen för folkhälsa och samhällsmedicin på Göteborgs universitet undersöka.
Följdes i nära sju år
I deras studie ingick 22 cancerbehandlingar som under åren 2010-2020 fått ja till subvention trots osäkerheter om patientnytta. Varje sjukdomstillstånd (indikation) som ett läkemedel fått subvention för räknades som en egen behandling.
Genom sökningar i forskningsdatabaser letade forskarna efter randomiserade kontrollerade studier av överlevnad och livskvalitet för dessa behandlingar. De sökte efter studier som jämförde den nya behandlingen med standardbehandling eller motsvarande.
Den genomsnittliga uppföljningstiden var 6,6 år efter subventionsbeslutet.
“Problematisk” brist på evidens
För 15 av de 22 behandlingarna hade randomiserade kontrollerade studier då fortfarande inte kunnat visa på bättre överlevnad eller livskvalitet. Eller så fanns det inga sådana studier alls.
– Bristen på bekräftande evidens för viktiga patientutfall är problematisk och skapar osäkerheter kring hur dessa läkemedel faktiskt bidrar till meningsfull patientnytta, och i längden även hur effektivt dessa resurser används inom sjukvården.
Det säger i ett pressmeddelande Gabriella Chauca Strand, doktorand på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och förstaförfattare till den nu aktuella studien.
Bättre bevis i några fall
För sju av cancerterapierna var bevisläget dock bättre. I dessa fall fanns åtminstone en studie som tydligt visade att behandlingen gett antingen bättre livskvalitet eller ökad livslängd.
Läkemedlet alectinib förbättrade överlevnaden vid avancerad ALK-positiv icke småcellig lungcancer. Everolimus gav ökad överlevnad vid avancerad njurcancer och olaparib när det används som underhållsbehandling vid äggstockscancer med BRCA-mutation. Samma sak gällde ribociclib mot avancerad bröstcancer.
Ökad livskvalitet
För två läkemedel fanns vetenskapligt stöd för ökad livskvalitet hos patienterna. Dessa läkemedel var ceritinib och palbociclib som gav bättre livskvalitet vid icke småcellig lungcancer och bröstcancer.
För ett av läkemedlen fanns även vetenskaplig evidens för att både överlevnad och livskvalitet förbättrades. Det gällde osimertinib när det gavs till patienter med icke småcellig lungcancer med en specifik mutation.
