I augusti förra året kunde man i Sydsvenska Dagbladet läsa om familjen Jägfeldt som inte fick vaccinera sin då 20 månader gamla dotter mot pneumokocker. En läkare hade skrivit ut vaccinet som familjen betalat, men ingen ville utföra själva vaccinationen. Rådet familjen fick från sjukvården var att vänta in Socialstyrelsens rekommendationer. Familjen Jägfeldt är ett exempel på den stora osäkerhet som finns i vården kring alla nya barnvaccinationer.
? Vi står inför en stor utmaning, säger Thomas Arvidsson, barnhälsovårdsöverläkare i Göteborg. Barnavårdscentralerna har inte kapacitet att ge alla vaccinationer, samtidigt som vi märker ett ökat sug från föräldrar efter information.
? När nu de här vaccinerna finns måste vi kunna lämna över ett bra beslutsunderlag till föräldrarna. Men det är ett mycket svårt ämne att informera om och det är inte säkert att alla barnavårdscentraler klarar den uppgiften.
Det är framförallt fyra vacciner som diskussionen idag cirkulerar kring: pneumokockvaccin (Prevenar), vaccin mot livmoderhalscancer (Gardasil), rotavirusvaccin (Rotateq och Rotarix) och vattkoppsvaccin (ingår i ProQuad). Rekommendationer från Socialstyrelsen kommer för de två förstnämnda under 2007. För de vaccin som hamnar inom barnvaccinationsprogrammet ser Thomas Arvidsson inga problem, det är de övriga som kommer kräva någon sorts åtgärd. Informationsarbetet är komplicerat säger han.
? Jag brukar själv avsätta två timmar när jag ska informera föräldrar om vaccin, det är så lång tid det tar att ge föräldrar det underlag de behöver för att kunna fatta besluten. För att vården ska klara detta behövs det nog att Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitutet sätter ihop en basal information som informationsarbetet kan grunda sig på.
Men enligt Anders Tegnell, chef över smittskyddsenheten på Socialstyrelsen, finns inga sådan planer.
? Vi informerar om de vacciner som ingår i programmet, säger han. Något annat ingår inte i vår uppgift. De vaccin som inte ingår är ju som vilka läkemedel som helst och det vore mycket anmärkningsvärt om vi helt plötsligt skulle börja informera om dem. Det här är helt landstingens uppgift, och de måste försöka få med vaccinerna i den allmänna information om vitaminer och barnavård som de alltid gett.
Men om landstingen inte klarar den uppgiften, hur tycker du att småbarnsföräldrar ska förhålla sig till de nya vaccinerna?
? De måste se till att informera sig. Föräldrar ställs alltid inför många avvägningar när de ska vårda sina barn och jag kan inte se att det är någon skillnad när det kommer till det här. Varje förälder måste själv ta ställning till hur riskbenägna de är och väga in faktorer som ekonomi och övrig livssituation.
Från läkemedelsföretagens sida står man till viss del undrande kring hur vaccinerna ska komma ut i vården.
? Vi ser flera problem som måste lösas, säger Jann Storsaeter på GlaxoSmithKline som producerar vattkoppsvaccin.
? Dels finns det alldeles för få läkare idag som vill skriva ut vacciner och dels för få sjuksköterskor som kan ge vaccinerna. Dessutom saknas det information till föräldrarna, och den ska helst komma från en oberoende part och inte bara från oss.
Ökad reklam inom området är något som Thomas Arvidsson i Göteborg tror att alla bör räkna med.
? Vi har redan sett i Göteborg hur privata kliniker gör reklam för att de kan vaccinera mot pneumokocker och vissa tenderar att använda skrämselmoment som att man ska vaccinera sitt barn för att skydda mormor. Och det är helt klart att vi kommer vara beroende av den privata vården för att distribuera de här vaccinerna.
Vilken effekt marknadsföringen kommer få är svårt att förutspå, men Thomas Arvidsson tror inte att det finns någon risk för att föräldrars oro utnyttjas till en överkonsumtion av vaccin.
? Nej, vi är inte där ännu i alla fall. De vacciner som är på väg nu är alla mot sjukdomar som faktiskt är farliga och som det är bra om man kan undvika.
Samtidigt lyfter han fram att det kan bli samhälleliga problem när ett visst vaccin bara finns på den privata marknaden.
? Vattkoppsvaccinet är ett sådant exempel. Idag har de flesta som når vuxen ålder haft vattkoppor och är immuna. Men säg att hälften väljer att vaccinera sig privat, då riskerar vi att betydligt fler kommer att bli smittade i vuxen ålder, vilket är värre både för individen och samhället. Då kan man säga att vi har köpt oss till ett problem som vi inte hade när inget vaccin fanns alls.