Ny bok kritiserar industrins försäljningsmetoder

Boken heter översatt till svenska ?Rubio talar ut?. Den är skriven av John Virapen, under namnet John Rengen. John Virapen har arbetat 35 år inom läkemedelsindustrin, för ett flertal läkemedelsföretag, bland annat Lilly, i Sverige fram till 1988, då han förflyttades till Karibien.
Boken är skönlitterär, eftersom de tyska förlagen var rädda för en ren faktaversion på grund av stämningar från läkemedelsföretagen. Den kom ut i somras, och i augusti avslöjade en medarbetare på tyska veckotidningen Stern namn på företag och produkter som antyds i boken på sin blog (se länk till höger).
Därför skriver John Virapen idag på en självbiografi som beräknas vara klar runt årsskiftet.
– Där kommer jag att avslöja allt – personer, produkter och företag. Jag kommer att berätta om alla mutor och alla oegentligheter jag varit med om.
Samtidigt har John Virapen under lång tid försvarat den bransch han nu kritiserar.
– Visst, jag har själv varit en ful fisk. Eftersom jag är färgad har jag alltid varit tvungen att ligga ett steg före alla andra och vara lite bättre. Jag var en ?karriärjunkie?.
Han menar att industrin mörkar mycket av den information man känner till.
– Till exempel är Vioxx-substansen rofecoxib strukturellt väldigt lik en substans som heter benoxaprofen som Eli Lilly drog in, bara en månad efter att den lanserats, på grund av gömda allvarliga biverkningar. Jag är övertygad om att Merck kände till men mörkade detta.
Du skriver om sexuella tjänster och mutor i boken.
– Det mesta sker vid kongresser. Till exempel tog jag 25 svenska psykiatriker på kongress till Puerto Rico. Av dessa var det fem som följde med till ett horhus, som jag betalade för.
– Vid Riksstämman varje år brukade jag hyra Stampen i Gamla Stan i Stockholm och bjöd på jazzmusik, mat och gratis dricka i baren.
Hur mutar man myndigheterna?
– Vi mutade en expert som anlitades då Fontex skulle registreras i Sverige. Det var hemligt vem det var men med hjälp av en massa information från olika håll lyckades vi ta reda på vem det var. Jag kontaktade honom och frågade vad som skulle krävas för att godkänna Fontex.
– Pengar går ju alltid bra, sa experten.
Han fick 50 000 i förväg och skulle få 50 000 till när det var klart. Men Fontex godkändes inte då, på grund av att andra i kommittén ifrågasatte 20 mg-doseringen, och krävde en 5 mg tablett istället, trots expertens rekommendation. Lilly valde då att dra tillbaka ansökan.
– Man kan också kontakta och muta opinionsledare och individuella personer. De behöver inte alltid göra så mycket mer än att tala väl om produkterna, skriva positiva artiklar i de medicinska tidskrifterna och för det får de ett fett arvode.
Du kritiserar företagen som mutar, men vilket ansvar har läkarna som kräver och tar emot mutorna?
– Läkarna är också skyldiga, men bara de som ställer sig öppna till olika förslag och ber om det. Men hade myndigheterna tagit bättre hand om läkarna, utbildat dem och betalat bättre löner hade de inte behövt ta emot mutor.

?Hade blivit en belastning?
John Virapen började sin karriär inom läkemedelsindustrin 1968 som konsulent på Upjohn. 1979 kom han som skandinavisk produktchef till Lilly. Men trycket var hårt och det blev tuffare ju högre upp han kom i organisationerna.
– När vi skulle registrera fluoxetin (Fontex/Prozac) i Sverige sa min chef till mig: ?Det är mycket viktigt att vi registrerar fluoxetin i Sverige. Tänk på din karriär.?
Det gjorde John Virapen.
– Karriären gick uppåt och 1982 blev jag vd för Lilly i Sverige och 1988 fick jag jobbet som direktör i Puerto Rico. Men tio dagar senare fick jag sparken.
– De påstod att jag fått människor att prata skit om Lilly och att jag själv pratade skit om Lilly. Men det verkliga skälet tror jag är att jag helt enkelt visste för mycket. Jag hade blivit en belastning. I Puerto Rico såg Lilly en chans att bli av med mig på ett enkelt och billigt sätt.
Trots sparken stannade John Virapen kvar ytterligare 15 år som konsult i den internationella läkemedelsindustrin.
Varför stannade du kvar så länge?
– Jag var tränad att tycka att industrin var OK, men jag erkänner idag att jag hade smutsiga händer på den tiden.