Det nationella forskningsprogrammet om antibiotikaresistens är det första i sitt slag. Det är Vetenskapsrådet som tagit fram programmet, på uppdrag av regeringen, med huvudsyftet att ”skapa en långsiktig, koordinerad samverkan mellan svenska aktörer …”. Ett av målet är att undvika dubbelarbete, det vill säga att flera forskargrupper arbetar med samma sak utan kännedom om varandra, och att utnyttja befintliga resurser på ett bättre sätt än i dag.
Programmet inriktning och aktiviteter styrs av en strategisk forskningsagenda som baseras på sju insatsområden som bland annat består av att identifiera kunskapsluckor, initiera och finansiera forskning samt sprida och förankra forskningsresultat (se faktaruta).
I agendan anges också sex tematiska forskningsområden som forskningen om antibiotikaresistens ska riktas in på under de kommande tio åren. Dessa omfattar överföring, prevention, miljö, diagnostik, övervakning och läkemedel och vaccin.
Det här är första gången Sverige har ett nationellt forskningsprogram om antibiotikaresistens, berättar Patriq Fagerstedt, programansvarig vid Vetenskapsrådet.
– Den bygger på Sveriges strategi mot antibiotikaresistens och internationella prioriteringar som Sverige varit med om att ta fram, men är det första svenska forskningsagendan av den här omfattningen.
Inom ramen för programmet har man bland annat gjort en kartläggning av den forskning inom antibiotikaresistensområdet som finansierats statliga forskningsfinansiärer, som Vetenskapsrådet, och publicerats tidigare.
– Kartläggningen i sig är ett ganska stort arbete, men jag tror att vi har ganska bra koll på vad som gjorts de senaste tio åren.
Resultaten är ganska förväntade och liknar övriga Europa, enligt Patriq Fagerstedt.
– Ungefär hälften av forskningsmedlen inom antibiotikaresistens har gått till mikrobiologisk grundforskning, om hur till exempel bakterier fungerar vilket kan leda till bättre behandlingar och läkemedel.
Patriq Fagerstedt konstaterar dock att i takt med att finansieringen inom antibiotikaområdet har ökat har andra områden som prevention, antibiotika i miljön, smittspridning och övervakning fått mer pengar och en större del av kakan.
– Man har förstått att oavsett hur mycket vi forskar prekliniskt är det svårt att få industrin att fortsätta satsa på att ta fram nya antibiotika. Då är det viktigt att också satsa på andra delar av forskningen inom antibiotikaresistensområdet, säger Patrig Fagerstedt.
Vilken betydelse har då det nya forskningsprogrammet för de som forskar om antibiotika och antibiotikaresistens?
Ingen stor omedelbar betydelse, menar Patriq Fagerstedt, men framhåller att det ger en överblick över forskningen för både forskare och avnämare inom till exempel vården. .
– Störst påverkan har den förhoppningsvis på forskningsfinansiärernas strategier och samarbete och programmet ger en samlad bild på nationell nivå av vad finansieringen bidrar till. Baserat på den plattformen kan man sedan föra olika strategiska diskussioner om vilken riktning forskningen ska ta, säger Patrig Fagerstedt..
Forskningsprogrammet, som pågår till och med 2026, ska nu översättas till engelska och kunna användas internationellt för att visa hur Sverige gör.
