Är regionernas blod och blodprodukter som trombocyter för transfusion tillräckligt säkra eller inte? Är det ett problem att regionerna har olika metoder för att minska risken för smittöverföring när de producerar trombocyter – och att ett par regioner inte använder någon metod alls?
Socialstyrelsens utredning En stärkt blodverksamhet, som Läkemedelsvärlden rapporterat om, väcker debatt.
”Svartmåla inte blodorganisationen”, skriver specialistläkaren Fredrik Toss i ett debattinlägg i Dagens Medicin.
”Blodverksamheternas förutsättningar kan bli bättre,” kontrar Thomas Lindén och Anna Aldehag, båda chefer vid Socialstyrelsen, i en debattreplik under onsdagen. Myndigheten vidhåller också att kvaliteten och säkerheten varierar i landet.
Vill ha bättre blodsäkerhet
Bakgrunden är att Socialstyrelsen vill ha en ny fristående nationell blodorganisation i stället för dagens splittrade organisation där varje region har sin egen blodverksamhet.
Det skulle öka tillgången på blod och blodkomponenter inför kris och krig samt öka patientsäkerheten.
Bristande blodsäkerhet
Som Läkemedelsvärlden var först att rapportera lyfter Socialstyrelsen regionernas varierande patientsäkerhet när det gäller produktion av trombocyter, blodplättar, för transfusion som ett problem.
Tolv av landets 21 regioner har infört en metod som kallas patogeninaktivering vid framställning av trombocyter för transfusion.
Patogeninaktivering oskadliggör eventuella patogener; virus, bakterier och parasiter som kan föras över från givaren till mottagaren.
Blodverksamheterna i sju av landets regioner använder bakterieodling i stället. Då upptäcker man förstår bara bakterier och inte andra patogener.
Olika blodsäkerhet bekymrar
Patogeninaktivering minskar bland annat risken för bakterietillväxt som kan leda till en sällsynt men mycket allvarlig transfusionsreaktion – sepsis, blodförgiftning.
Socialstyrelsen framhåller att patogeninaktivering är en internationellt erkänd teknologi som en viktig bidragande faktor till ökad blodsäkerhet.
Två regioner använder ingen metod alls för att öka säkerheten när det gäller patogener vid framställning av trombocyter. ”Det gör mig bekymrad”, sa Socialstyrelsens utredare Linda Larsson till Läkemedelsvärlden då.
Anmärkningsvärt om bristande blodsäkerhet
I ett debattinlägg i Dagens Medicin skriver Socialstyrelsen att ”Produktionen av blodkomponenter är lokalt bristfällig, såväl vad gäller säkerhet som kvalitet.”
Det här har fått Fredrik Toss som är specialistläkare i klinisk immunologi och transfusionsmedicin, samt sammankallande för den nationella arbetsgruppen Hemovigilans i Sverige, att reagera. Han tycker att Socialstyrelsens uttalande är ”mycket anmärkningsvärt” och saknar belägg.
Han lyfter fram en rad argument för att blodcentralernas verksamhet är säker. Ett av den är att Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, inte har rapporterat några brister i blodkomponenternas kvalitet och säkerhet.
Socialstyrelsen självt ger ut de viktigaste styrdokumenten för verksamheten, poängterar Fredrik Toss. Han tycker att Socialstyrelsen rimligen borde överväga att ändra sina egna författningar om myndigheten ser brister.
”Innebär inte sämre kvalitet”
Fredrik Toss skriver att det är väl belagt att patogeninaktivering förebygger sepsis, blodförgiftning. Men han poängterar att det behövs många behandlade enheter trombocyter, cirka 100 000, för att förhindra en enda transfusionsöverförd bakteriell infektion.
Han pekar också på att metoden försämrar effekten och förkortar tiden tills patienten behöver en ny transfusion. Att inte använda patogeninaktivering ”innebär därför inte en sämre produktkvalitet, utan främst att andra parametrar prioriterats”, resonerar han.
Fredrik Toss uppmanar Socialstyrelsen att förklara sig. Brister i säkerhet och kvalitet kan inte kan vänta på den föreslagna nya organisationen. ”Saknas nämnda brister uppmanar jag Socialstyrelsen att i framtiden undvika förtroendeskadlig svartmålning av befintlig verksamhet”, avslutar han.
Olika blodsäkerhet i landet
De två cheferna på Socialstyrelsen, Thomas Lindén och Anna Aldehag, svarar att de tycker att det är synd att Fredrik Toss väljer att tolka resultaten av myndighetens utredning som en svartmålning av dagens blodverksamheter.
Vidare skriver de att de är övertygade om att alla verksamheter gör sitt yttersta utifrån sina förutsättningar. Men att de kan få bättre förutsättningar.
Kvaliteten och säkerheten är inte lika i landet, enligt Socialstyrelsens representanter.
Att Ivo inte har fått några avvikelser behöver inte betyda att vården är jämlik, anser de. Verksamheterna bestämmer själva om avvikelser är så allvarliga att de behöver rapporteras.
Olika blodsäkerhet i olika regioner
Socialstyrelsecheferna argumenterar återigen för att regionernas olikheter när det gäller patogeninaktivering styrker myndighetens slutsats om behovet av nationella, enhetliga policyer.
Socialstyrelsen slår också, ännu en gång, ned på att två regioner inte använder någon metod alls. ”Olika prioriteringar försvarar inte heller att vissa verksamheter varken prioriterar patogeninaktivering eller bakteriescreening för att minska risken för transfusionsöverförda bakterieinfektioner”, skriver debattörerna.
De poängterar också att blodverksamheternas analytiska möjligheter att styrka komponenternas kvalitet och funktionalitet skiljer sig åt.
”Om kvaliteten är olika är vården per definition inte jämlik, eftersom en blodkomponents kvalitet kan påverka såväl effektiviteten som säkerheten vid en transfusion.”
