Från och med 1 juli är det förbjudet att köra bil med illegala narkotika i blodet, men år de utskrivna av en läkare går det bra – det är slutsatsen av en ny lag som träder i kraft nu vid halvårsskiftet.
Tidigare har det krävts att föraren varit så påverkad att polisen kunnat bevisa att personen inte kört sitt fordon på ett "betryggande sätC för att dömas för drograttfylleri. För de som använder narkotikaklassade läkemedel enligt läkares ordination eller andra trafikfarliga läkemedel gäller den bestämmelsen även i framtiden.
Ordinerade bensodiazepiner är alltså tillåtna i samband med bilkörning, om körskickligheten inte försämras av medicineringen. Bensodiazepiner som inte ordinerats är däremot förbjudna oavsett om körskickligheten påverkats.
Oenigt justitieutskott
– Rent principiellt är det ju lika farligt oavsett om det narkotiska preparatet är legalt eller illegalt, ordinerat eller inte, säger Siw Persson folkpartist som tillsammans med kristdemokraternas och centerpartiets ledamöter i justitieutskottet reserverade sig. De ville inte ha något undantag från förbudet.
– Menar vi allvar med att minimera riskmomenten i trafiken kan man inte ha en så här luddig formulering, säger hon.
Ungefär 120 av knappa 4000 registrerade läkemedel i Sverige bedöms som trafikfarliga. Förutom bensodiazepiner, andra som påverkar det centrala nervsystemet; olika bedövningsmedel, smärtstillande, epilepsimediciner, olika medel mot allergier och vissa hostmediciner.
Enligt den nya lagen får polisen rätt att genomföra en ögonundersökning vid misstanke om drograttfylleri. Undersökningen består av en yttre besiktning av ögonen för att polisen ska kunna fastställa om föraren förefaller drogpåverkad och om blodprov ska tas.
Tar polisen ett blodprov blir det sedan Rättsmedicinalverkets uppgift att analysera proven.
Svårt att sätta gränser
– Utifrån de signaler vi fått från polisen är en gissning mellan tummen och pekfingret att det blir ett par-tre tusen analyser om året. Idag gör vi ungefär 700 säger Gunnel Ceder, som arbetar med analyserna. I Norge där man har en liknande lagstiftning gör man varje år, omräknat till svensk folkmängd, 6 000-7 000 analyser varje år.
– Polisen har låtit bli att rapportera drograttfylleribrott eftersom det varit svart att "bevisa" att personen brustit i körskicklighet även om han varit påverkad av narkotika.
Hur praktiken kommer att bli när det gäller förskrivna medel, är svårt att veta.
– I princip gäller ju då samma regler som tidigare. Vi gör en analys av koncentrationen och en bedömning av vad som kan anses normalt utifrån ordinationen.
Att lagstiftarna inte satt några gränser för tillåtna koncentrationer i blodet beror på att det knappast låter sig göras när det gäller läkemedel, säger Gunnel Ceder.
– Det handlar om massor av substanser. Man skulle tvingas skriva ut en siffra för alla tänkbara läkemedel. Påverkan skiljer också mellan individer, tidsförlopp och så vidare.
Förarens ansvar
Men att ha ätit ett läkemedel enligt läkarens föreskrifter friar inte från ansvar, påpekar Maria Kult, rättssakkunnig på justitiedepartementet.
– När det gäller allvarligare olyckor, står i lagen att det särskilt ska beaktas om den vållande använt alkohol eller andra trafikfarliga medel. Det kan då innebära en straffskärpning.
Även om läkare och apotekspersonal har ett ansvar att informera om risker ligger ansvaret på bilföraren.
Inför förändringen av lagen diskuterades också möjligheten att skärpa läkarnas
informationsskyldighet. Ett förslag var att de skulle ha skyldighet att i journalen införa att patienten informerats. Någon sådan skärpning i läkemedelslagen blev det dock inte.