Vi sover en timme mindre idag än vi gjorde för hundra år sedan. Det finns flera förklaringar till detta. Den viktigaste är de sociala förändringar som inträffat under 1900-talet. Och av dessa förändringar har glödlampans inträde i vårt liv störst betydelse. Allt ljus, även konstgjort sådant, medför att vi sover mindre.
När vi skingrade mörkret kunde vi också arbeta mera och ägna oss mer åt vakna fritidssysselsättningar än tidigare.
I genomsnitt sover svenska män cirka 7 timmar varje natt. Kvinnor sover 30?40 minuter längre. En evolutionsmässig förklaring kan vara att de biologiska kraven på kvinnan ? fortplantning och ett större ansvarstagande för barnen ? också medför ett ökat sömnbehov.
Sömnstörningar är vanligare hos kvinnor än hos män. Frågan är om detta beror på kvinnors hormonmönster eller deras förändrade sociala roll i det moderna samhället? Eller om det helt enkelt beror på att män underrapporterar och har svårare än kvinnor att prata om psykiska åkommor och sömnstörningar med sin läkare.
Från 16 timmar om dygnet?
Den nyfödde sover mest, två tredjedelar av dygnet är inte ovanligt. Och av dessa 16 timmars sömn står REM-sömn för 70?80 procent av tiden.
? Vi sover bäst när vi står på topp fysiskt, det vill säga kring 20?25-årsåldern när vår kropp har fått sin vuxna utformning och innan vi drabbas av förslitningsfenomen och innan vi får barn. Andelen REM-sömn har från barndomens höga andel sjunkit till 20?25 procent av sömnen, en andel som sedan är konstant under resten av livet, säger Christer Thernfrid, sömnforskare på Universitetssjukhuset MAS i Malmö.
Djupsömnen står hos dessa unga vuxna för 20?25 procent av den totala sömnen.
När vi blir något äldre ökar det sociala trycket på oss. Vi ska sköta vårt arbete, vi ska bilda familj och lägga grunden till en trygg ekonomi för familjen. Och vi får barn. Spädbarnstiden är starkt förknippad med försämrad sömn, särskilt för kvinnorna.
? till sex timmar per natt
Sömnens kvalitet befinner sig på det sluttande planet och blir allt sämre. Andelen djupsömn avtar från ungdomens 20?25 procent så att endast 5?10 procent av en 80-årings sömn är djupsömn. Detta bidrar starkt till att många äldre inte känner sig utvilade, eftersom djupsömnen är viktig för pigghetskänslan.
? Att äldre upplever sömnen som sämre beror ofta dessutom på att de sover ett par timmar på dagen och kanske trots detta går och lägger sig tidigt på kvällen. Då är det naturligt och inte ett uttryck för sjukdom om man vaknar och är pigg klockan fyra på morgonen, säger Christer Thernfrid.
En förklaring till att djupsömnen avtar med åldern är att tallkottkörtelns produktion av melatonin avtar med åldern.
Morgon- och kvällsmänniskor
Ungefär var tionde människa är utpräglad morgonmänniska och lika många är utpräglade kvällsmänniskor. Några få procent är både och, det vill säga att de kräver lite sömn, kanske inte mer än 5?6 timmar per natt. Det finns stark genetisk bakgrund till vilken typ man är.
Även sovvanor i barnaåren har betydelse för sömnens kvalitet senare i livet. Barnet behöver en lugn sansad läggning för att lägga grunden till bra sömnvanor för resten av livet.
Trots att det inte är onormalt eller sjukligt på något sätt är det mindre accepterat att vara kvällsmänniska än morgonmänniska. Ordspråk som ?morgonstund har guld i mund? bidrar till stigmatiseringen av morgontrötta.
Morgontrötthet kan leda till problem, särskilt i barndomen, eftersom skolans lektionstider inte tar hänsyn till barnens olika förutsättningar. För den vuxne kan det vara lättare, eftersom han/hon kan välja att arbeta på kvällar.
Det förefaller som människor i arbetsledande ställning sover mindre än genomsnittet. Beror det på att arbetsledaransvar kan leda till funderingar som gör det svårare att somna? Eller på selektion; de som behöver sova mindre kan arbeta mer och därmed lättare göra karriär? Vad som är orsak och verkan är oklart.