Nämnden för prövning av oredlighet i forskning överklagar förvaltningsrättens friande dom mot professor Karin Dahlman-Wright. Nämnden begär prövningstillstånd hos kammarrätten i Stockholm och vill att domstolen ska fastställa nämndens fällande beslut.
I sitt överklagande framhåller nämnden att den är oenig med förvaltningsrätten i några principiella frågor. Eftersom det handlar om det första fällande beslutet enligt en ny lag så kommer fallet, menar nämnden, att påverka den kommande rättstillämpningen. Därför bör det prövas av högre instans.
Vad är grov oaktsamhet?
Ärendet handlar om bildmanipulationer i fyra vetenskapliga artiklar. Karin Dahlman-Wright var i dessa korresponderande författare eller ansvarig sistaförfattare. Nämnden för prövning av oredlighet i forskning fällde henne enligt den nya lagstiftning som började gälla 1 januari 2020. Lagen säger att oredlighet är allvarliga avvikelser från god forskningssed ”som begås med uppsåt eller av grov oaktsamhet”.
Nämnden menar inte att Karin Dahlman-Wright haft uppsåt, men däremot att hon varit grovt oaktsam. Hon överklagade och fick rätt hos förvaltningsrätten i Uppsala. Förvaltningsrätten gjorde en annorlunda bedömning av vad som kan kallas grov oaktsamhet.
Och det är här som nämnden nu vill att kammarrätten ska ta ställning och hjälpa till med gränsdragningen. Hur höga krav kan man ställa på en ansvarig forskare att granska studier innan de skickas för publicering och upptäcka och rätta till felaktigheter?
Vill ha ny bedömning i principfrågor
En knäckfråga är om upprepade missar ska spela någon roll. Forskaren hade granskat och godkänt felaktiga bilder vid flera tillfällen. Detta bidrog till nämndens fällande beslut. Men förvaltningsrätten ansåg däremot att varje studie skulle bedömas för sig.
”En sådan isolerad prövning skulle vidare motverka lagens syfte och därmed kunna underminera forskningens trovärdighet. Ytterst skulle bestämmelsen om oredlighet i forskning kunna förlora i betydelse om ansvar inte kan utkrävas trots att ett mönster av grov oaktsamhet kan konstateras när helheten beaktas”, skriver nämnden i sitt överklagande.
En annan principfråga som nämnden vill att kammarrätten ska pröva är vilken hänsyn som ska tas till att forskaren i efterhand rättar felaktigheter i publicerade artiklar. Nämnden menar att förvaltningsrättens bedömning påverkades av att Karin Dahlman-Wright rättat artiklarna. ”Om rättelser generellt tillskrevs den betydelse förvaltningsrätten ger dem, nämligen att visa på att grov oaktsamhet inte föreligger, skulle det innebära att ansvar inte kan utkrävas så länge författaren rättat felen”, skriver nämnden.
Den sista principfrågan som nämnden lyfter fram är om tidsbrist kan vara en förmildrande omständighet. Det ansåg förvaltningsrätten, men inte nämnden.
Av överklagandet framgår även att nämnden också vill ha en förnyad prövning av vilka bilder och figurer i artiklarna som förfalskats.
Kammarrätten ska nu i ett första steg ta ställning till om den ska bevilja prövningstillstånd och ta upp ärendet eller ej.
