Sluta lita på vetenskapligt publicerade artiklar om läkemedel. Risken är nämligen överhängande att du blir lurad. I princip går det inte att komma till någon annan slutsats efter arbetet med vårt specialreportage Manipulerad vetenskap (sidan 16). Reportaget handlar om det faktum att läkemedelsindustrin under de senaste decennierna stegvis tagit makten över den vetenskapligt granskade medicinska litteraturen.
Genom att anlita så kallade publiceringsplaneringsföretag styr de över hur artiklarna skrivs, hur data tolkas och var artiklarna publiceras. Väl publicerade ser artiklarna ut att vara skrivna av oberoende och välkända forskare som på sin höjd fått forskningsanslag från läkemedelsindustrin. Men i själva verket har forskarna bara lånat ut sina namn. Tack vare stora rättsprocesser i USA som offentliggjort företagsinterna mejl har det blivit uppenbart att det här inte är enskilda händelser, utan att det handlar om ett systematiserat spökskriveri.
Målet med verksamheten är enkel. Genom att kontrollera vad som sägs om deras läkemedel i den akademiska världens finrum kan läkemedelsindustrin snylta på tidskrifternas goda renommé och använda artiklarna som en form av blygsam, men mycket effektiv, marknadsföring. Dessutom styr läkemedelsföretagen på det här sättet vad som blir den samlade vetenskapliga bilden av deras preparat. När organisationer som ägnar sig åt medicinsk utvärdering, som till exempel Cochrane och SBU, gör metastudier kring ett läkemedel utgår de i första hand från publicerade studier. Lämpligt då från industrins sida att de styr över underlaget. Konsekvenserna är allvarliga. Redan nu finns det belägg för att behandlingspraxis blivit felaktiga. Vioxx är utrett och dokumenterat. Neurontin mot smärta, Premarin som hormonersättningspreparat, Zoloft mot depression och Tamiflu vid influensa är andra fall som är under utredning.
Ett av grundproblemen med det systematiserade spökskriveriet är att det har smugit sig på gradvis. Under decennier har det blivit mer och mer praxis och det är först under de senaste åren som problemets vidd och dess konsekvenser blivit synliga. Under hösten har debatten börjat blossa upp på allvar i USA med arga senatorer och bekymrade vetenskapliga redaktörer. Samtidigt reagerar chefen för svenska SBU, Måns Rosén, med förvåning när LmV tar upp frågan med honom och han får klart för sig i vilken utsträckning industrin styr publikationerna. Han är nog inte ensam. Vi är vana vid att tänka på vetenskaplig litteratur som det mest tillförlitliga. Men klarsynthet är ett första steg mot att undvika att bli manipulerad.
Hur läkemedelsindustrin själva tänker kring det här kan man förundras över. Rikard Bergström, vd för Läkemedelsindustriföre-ningen, menar att det inte är särskilt konstigt att företagen gör så här. Men jo, det är faktiskt konstigt. Branschen klagar ofta på att de har oförtjänt dåligt rykte. Men nog är det ett märkligt sätt som industrin valt för att lösa problemet med sitt låga förtroendekapital: Att i smyg kapa de vetenskapliga tidskrifterna och utnyttja deras förtroende. Man måste ju fråga sig vad det är som gör att industrin om och om igen beter sig som om de har något att dölja.
I över två år har det funnits en liten lapp här på redaktionen med artikelidén »Den osynliga handen som styr den medicinska forskningen«. Det är symtomatiskt. Ämnet är svårgripbart och kritiken svår att formulera när ansvaret delas mellan prestigefulla medicinska tidskrifter, en global läkemedelsindustri och namnkunniga forskare och universitet. Att reportaget till slut blev skrivet var för att frilansjournalisten Fredrik Hedlund satt sig ner och börjat rota i ändlösa mängder nyligen offentliggjorda dokument. Om du delar synen att forskning och forskningsrapporter bör grunda sig på något så fundamentalt som sanningssökande, ja då bör du sätta dig in i problematiken.
Ingrid Stenberg
chefredaktör
