I morgon är det dags för professor Craig Crews från Yale University i USA att motta Scheelepriset för sitt arbete med riktad proteinnedbrytning, targeted protein degradation. En av dem som ska tala på Scheelesymposiet, där prisceremonin äger rum, är läkemedelskemisten Mariell Pettersson. Hon arbetar i dag som associate principle scientist på Astrazeneca, men gjorde för fem år sedan sin post doc-utbildning hos professor Craig Crews. Läkemedelsvärlden ringde upp och ställde fem frågor om hennes tid i USA.
Hur kom det sig att du gjorde din post doc-utbildning hos professor Craig Crews?
– Jag har en doktorsexamen i organisk kemi med inriktning mot läkemedelskemi. Där fokuserade jag på design och syntes av bioaktiva föreningar, men när jag var i startgroparna för att göra min post doc-utbildning så kände jag att jag också ville lära mig praktiskt hur man biologiskt testar föreningarna. Så det var på den vägen jag hörde av mig till Craig, men främst för att han är en väldigt innovativ forskare som arbetar tvärvetenskapligt, vilket han har möjliggjort genom att bygga upp ett labb där han rekryterar både biologer och kemister, med mycket fokus på kemisk biologi.
Vad gjorde du där?
– Protac, PROteolysis TArgeting Chimera, är en teknik som togs fram i Craig Crews laboratorium. Protac använder sig av en ny verkningsmekanism vilket innebär ett nytt sätt att angripa sjukdomsalstrande proteiner. De projekt jag var involverade i syftade till att expandera Protac-teknologin till läkemedelsmål som man inte kan kontrollera med traditionella modaliteter såsom småmolekyler. Under min tid i Craigs forskargrupp lärde jag mig dels design och syntes av bifunktionella Protac-föreningar, men även att biologiskt evaluera dessa.
Vad har tiden hos honom betytt för dig?
– För mig har det alltid varit viktigt att få ”hands-on experience” för att lära mig något nytt. Hos Craig fick jag möjligheten att göra de biologiska experimenten själv, vilket har varit väldigt lärorikt. Även om det finns överlapp i läkemedelsutvecklingen mellan småmolekyler och Protacs, så är det skillnader i hur man utvärderar deras biologiska aktivitet. Erfarenheten och kunskapen som jag erhöll i Craigs forskarlabb har hjälpt mig i mitt arbete inom Protacs-projekt på Astrazeneca. Jag upplever att det bland annat har underlättat för mig i samarbeten med biologer, vilket i sin tur ofta lett till snabbare projektprogression.
Vad har du för förväntningar på Scheelesymposiet i morgon?
– Det ska bli jättekul att träffa Craig och personligen gratulera honom till Scheelepriset, ett erkännande av hans forskning som jag tycker är oerhört välförtjänt. Det ska också bli kul att träffa andra ledande forskare inom forskningsfältet targeted protein degradation. Jag ser även fram emot min föreläsning där jag kommer att prata om min tid hos Craig, vad jag forskade på samt hur jag använder den kunskapen i min nuvarande roll på Astrazeneca. Min förhoppning är att min presentation ska inspirera yngre forskare att forska inom targeted protein degradation.
Vad har du för råd och tips till unga forskare inom området?
– Mitt generella råd är att man ska göra sådant som man tycker är kul. Jag upptäckte ganska tidigt att jag tyckte det var spännande med läkemedelskemi. Att forska inom ett område där man har potential att i slutändan förbättra behandlingar av sjukdomar är något jag finner väldigt motiverande.
