När Joakim Larsson och hans kollegor publicerade sina första resultat för ett och ett halvt år sedan var det ingen som ville kännas vid det industriområde i Indien som pumpar stora mängder antibiotika rakt ut i naturen. Men Joakim Larsson gick vidare och begärde ut uppgifter från Läkemedelsverket om var de läkemedel som säljs på den svenska läkemedelsmarknaden produceras. Uppgifterna är sekretessbelagda, men Läkemedelsverket konstaterade att det var ok att lämna ut dessa uppgifter för forskningsändamål.
Forskarna valde att undersöka de nio substanser som fanns i högst koncentration i det indiska avloppsvattnet. Det visade sig att det fanns 242 produkter på den svenska marknaden som innehöll någon av de nio substanserna. Av dessa producerades 123 i Indien. När listan på de producenterna sedan samkördes med ett register från indiska myndigheter visade det sig att 74 av dessa produceras i fabriker som skickar sitt avloppsvatten till det aktuella reningsverket i Hyderabad.
– Vissa har ju avfärdat vår tidigare studie med att undersökningen bara gjordes på ett ställe. Men det här visar att det här reningsverket spelar en viktig roll i den globala läkemedelsproduktionen, säger Joakim Larsson.
Men vilka de här företagen är får inte Joakim Larsson avslöja enligt den sekretess som gäller. Och på Läkemedelsverket har man ännu så länge inte gått vidare med frågan.
– Vi har inte pratat med de aktuella företagen och vi har inte fattat något beslut om vad vi ska göra med de här uppgifterna, säger Charlotte Unger, miljöchef på Läkemedelsverket.
Läkemedelsverket har fått i uppdrag av regeringen att under 2009 undersöka vad Sverige kan göra för att skärpa lagstiftningen kring miljökraven vid produktionsanläggningar, inte bara i Sverige utan även internationellt. Ännu så länge är projektet i planeringsstadiet och eventuellt läggs utredningsarbetet ut på en extern konsult.
– De här senaste resultaten visar ju återigen hur viktigt det är att vi arbetar vidare med det här problemet och det håller vi också på med i och med det här regeringsuppdraget, säger Charlotte Unger.
I den aktuella artikeln argumenterar Joakim Larsson och kollegan Jerker Fick vid Umeå universitet för att läkemedelsföretag borde redovisa sina underleverantörer öppet. På så sätt skulle konsumentmakten kunna trycka på.
– Det är en av de saker vi ska undersöka under året, säger Charlotte Unger.
Från industrins sida är man också avvaktande till huruvida den lösningen är den bästa.
– Det här kommer bli en del av den större diskussion som vi kommer föra med Läkemedelsverket under året, och vi är mycket angelägna om att hitta fungerande lösningar på problemen, säger Bengt Mattson, miljöansvarig på Läkemedels-industriföreningen.
– Ser man på andra branscher som till exempel kläd- och livsmedelsindustrin så har de tvingats till ökad öppenhet och jag skulle tro att även läkemedelsbranschen på sikt kommer få göra detsamma.
Anledningen till att det är sekretessbelagt vilka producenter som läkemedelsföretagen anlitar är att det ofta döljer sig företagshemligheter som pris och avtalslängd i dokumenten.
– Det blir en affärsjuridisk fråga, men teoretiskt i alla fall kan man ju tänka sig att det går att tvätta bort den delen av informationer och åtminstone offentliggöra vilka fabriker som företagen anlitar, säger Bengt Mattson.
Under årets första månader har frågan om utsläppen i Indien fått stor internationell uppmärk-samhet sedan nyhetsbyrån AP gjorde ett stort reportage. I början av februari publicerade också Nature en nyhetsartikel om problemet, där bland annat Sveriges arbete med frågan lyftes upp.
– Men särskilt upplyftande nu är att det verkar som om frågan fått stor uppmärksamhet i Indien, säger Joakim Larsson.
Den internationella uppmärksamheten har lett till att Indiens premiärminister, Manmohan Singh, krävt att det görs nya mätningar av vattnet. Enligt en artikel i The Times of India är det bland annat oron för att omvärlden skulle sluta beställa aktiva substanser från Indien som ligger bakom att premiärministern nu reagerat.
