Debatten har lika mycket gällt atenolols värde som vilken kvalitet metaanalysen har. Oftast anses inte en metaanalys vara av något större värde än som hypotesgenererande inför kommande randomiserade dubbelblinda studier.
– Jag håller inte med om det. De är en viktig komponent i evidensbaserad medicin som kunskapsunderlag och grund för rekommendationer. Metaanalysen i Lancet har sina svagheter, men det är det bästa vi har, säger Paul Hjemdahl, professor i klinisk farmakologi vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna.
– Det är den enda vi har på en enskild betablockerare och den faller inte ut till atenolols fördel. Ska vi då hålla kvar vid att rekommendera atenolol eftersom vi har gjort det så länge? Man kan kritisera metaanalysen och studierna, men det är de studier som finns.
? För metoprolol finns Maphy-studiens jämförelse med diuretika, som verkade utfalla till metoprolols fördel. Att metoprolol därmed var bättre än diuretika accepterade inte den förra SBU-rapporten, men det var i alla fall inte sämre, tillägger Paul Hjemdahl.
Fler hjärtinfarkter än placebo
Han menar att det är relativt många studier som visar, mot placebo eller ingen behandling alls, mindre effekter med betablockerare än vad man kunde vänta sig på stroke och kranskärlssjukdom.
– Problemet är att det inte finns metaanalyser på andra betablockerare än atenolol, utan bara på dem som grupp.
I förlängningen gäller diskussionen även hur resultaten från de studier där atenolol har använts som referenssubstans påverkas.
– Där atenolol har varit referenssubstans har den varit sämre än den undersökta nya substansen, det visas framför allt i Lifestudien. Det betyder naturligtvis att metaanalysen urholkar värdet av Lifestudien.
– Om nu atenolol inte är bättre än placebo betyder det att losartan i Lifestudien gav fler hjärtinfarkter än placebo, vilket ju inte är så bra, säger Anders Hernborg, informationsläkare i Halland.
Paul Hjemdahl menar att det är svårt att utifrån resultatet i Lifestudien, där losartan jämfördes med atenolol, dra någon slutsats om det är losartan som är bättre, atenolol som är sämre eller om det är både och.
– Men det lutar väl åt det senare, att atenolol är sämre. Andra ARB-studier har ju inte fallit ut till ARB:s stora fördel, så som Life gjorde.
Inget enkelt beslut
Är det till och med så att det innebär en ökad risk att ta atenolol jämfört med någon annan betablockerare?
– Det vet vi inte men det kan vara så. Om patienten mår bra och är välkontrollerad i sitt blodtryck kanske man inte ska byta. Men man kan fundera på ett byte till metoprolol, då det är bättre dokumenterat både på kranskärlssjukdom och på hjärtsvikt.
Han tycker att det är lite anmärkningsvärt att den mest använda betablockeraren i världen, atenolol, har sämst dokumentation på kranskärlssjukdom.
Men förstahandsvalet är dock varken atenolol eller metoprolol.
– Har man inget speciellt skäl att välja ett speciellt läkemedel ska man välja tiaziddiuretika eller generiskt enalapril vid okomplicerad hypertoni. Betablockerare, då atenolol, flyttades för övrigt ned till andrahandsmedel för behandling av högt blodtryck i Stockholm redan förra året, säger Paul Hjemdahl.
Eftersom metoprolol anses bättre dokumenterat ändrade läkemedelskommittén i Stockholm (Läksak) sin rekommendation redan förra året från atenolol till generiskt metoprolol som andrahandsval vid hypertoni. Flera andra kommittéer har gjort liknande förändringar, eller flyttat betablockerarna som grupp längre ner på listan.
– Atenolol är inte den bäst dokumenterade betablockeraren. Men det var inget enkelt beslut, det föregicks av långa diskussioner i kommittén.
Inga säkra läkemedel
Riskdiskussionen har lyfts till en högre nivå på senare tid, menar Paul Hjemdahl. Indragningen av Vioxx, hetsiga diskussioner kring de andra cox 2-hämmarna, Crestor och Exanta har bidragit till det.
Han menar att det inte finns några läkemedel som inte innebär någon risk.
– Förskrivande läkare måste alltid tänka på risken det innebär att använda ett läkemedel. Det finns helt enkelt inga helt säkra läkemedel.