En analys av resultaten från en nationell kartläggning av äldre i öppenvården som Socialstyrelsen har gjort visar att det finns stora brister i kvaliteten på läkemedelsanvändningen bland äldre i särskilt boende. Studien baseras på diagnoser och förskrivna läkemedel till personer som är 75 år och äldre under åren 1997-1998.
De brister som utredningen pekar på är främst den höga neuroleptikaanvändningen i särskilt boende. Trots att bara tio procent av de äldre hade
diagnos på psykiska symtom fick 18 procent neuroleptika och användningen var sex gånger vanligare än hos äldre som bor hemma.
Risk för förvirring
Användningen av läkemedel med antikolinerga effekter, som medför stor risk för minnesstörningar och förvirring, var hög hos de äldsta och i särskilt boende. Med tanke på att det finns alternativa medel är det ofta helt onödigt att förskriva den typen av läkemedel.
Studien visar också att nära hälften av de äldre som använde lugnande medel och sömnmedel hade långverkande preparat, som har högre risk för biverkningar som dagtrötthet, minnesstörningar och fall.
När det gällde hjärtsvikt var behandlingen ofta otidsenlig. Den dominerande läkemedelsgruppen var urindrivande medel och digitalispreparat. Endast drygt var fjärde patient använde ACE-hämmare, trots att dessa visats minska både sjuklighet och dödlighet vid sjukdomen.
Mer än var tredje patient med artros använde antiinflammatoriska medel trots att det inflammatoriska inslaget oftast inte är så uttalat vid denna åkomma. NSAID användes också av elva procent av hjärtsviktspatienterna. Risken med dessa preparat är stora hos äldre, bland annat beroende på njurpåverkan, försämring vid hjärtsvikt, samt magblödningar.