Mervärde är ett begrepp som ligger högt på floskel-toppen och tankarna går till Percy Nilegård, men mervärden är ett högst relevant begrepp inom läkemedelsvärlden just nu, och diskussionen kan faktiskt dras så långt att vi får börja fundera på var läkemedlet slutar och mervärdet börjar.
Mups, rapitab, tuggtabletter, fiffiga förpackningar och liknande innovationer är exempel på mervärden som erbjuds tillsammans med läkemedel i dag, och helt nya metoder är på gång. Industrin har i hög grad använt den här typen av innovationer för att förlänga patenten på sina produkter, men faktum är att de fyller en stor funktion för många patienter. En munlöslig tablett kan vara det som ger en patient möjlighet att överhuvudtaget tillgodogöra sig ett läkemedel och som metod för att öka compliance kan nya beredningsformer betyda mycket.
Just beredningsformen är den typen av mervärde som känns närmast själva läkemedlet, men redan här har vi konflikter när det gäller utbyte och prissättning. Vad tillför en beredningsform till ett läkemedel? Vad skall det få kosta? Man skall inte sticka under stol med att detta är det område som industrin bäst lärt sig utnyttja ur patentsynpunkt.
Nästa steg blir förpackningar. Ett läkemedel som ligger i en burk som patienten inte kan öppna kommer inte att göra mycket nytta. Är detta en del av läkemedlet? Skall en bra förpackning för reumatiker få påverka vilket pris läkemedlet får hos LFN (eller kanske rentav om det subventioneras eller ej)? Skall det påverka utbytbarhet?
Mervärdesdiskussionen har dessutom minst ytterligare en dimension; vad händer om försäljarna börjar addera tjänster till läkemedlet som säljs? Om det med ett visst blodtryckspreparat ingår regelbundna hälsokontroller? Om patienten tillsammans med ett depressionspreparat får tillgång till en sjuksköterska på telefon 24 timmar om dygnet? Om man till sin sviktmedicinering får en övervakningstjänst som larmar om problem uppstår?
Anledningen till att den här typen av tjänster kommer att tas fram av läkemedelsföretagen är givetvis för att de skall få konkurrensfördelar. Detta innebär att vi kan ha en situation där det tillsammans med ett läkemedel ingår ett helt paket av tjänster anpassade för just den patientgruppen, medan om läkaren skriver konkurrenten, som kan vara helt ekvivalent i allt annat, får patienten bara ett piller.
Hur värderar vi läkemedlet då? Kan vi fortsätta se på läkemedel enbart som vehikeln som innehåller den aktiva substansen, om leverantören vill lyfta sig och börja tillhandahålla något annat; hälsa, behandlingsresultat och livskvalitet snarare än 20 mg substans?
Vi har nyligen med stor möda infört ett nytt system för prissättning och subventionering, och detta system måste anpassas för att tillgodose de här frågorna. Problemen kring beredningsformer och förpackningar har vi redan i dag. Det är viktigt att inse att om företagen inte får någon utväxling för sina mervärdesprojekt kommer de inte att fortsätta ta fram dem. Man satsar inte stora belopp på handikappvänliga förpackningar om dessa inte ger en ekonomisk fördel på marknaden, ännu mindre om de när de kommer ut på marknaden byts ut mot parallelimporterade blister för att staten skall spara några kronor.
Vi har alltså redan i dag en väldigt handfast mervärdesproblematik kring saker vi är vana vid, men runt hörnet finns en mer filosofisk debatt kring vad som skall få ingå i, och påverka priset på, konceptet läkemedel.
Den diskussionen måste vi börja föra redan nu.