Eftersom aptitregleringssystemet är mycket komplext finns också många angreppsmöjligheter. Aptiten regleras av 30-40 olika signalämnen som antingen ökar eller minskar aptiten. För att kunna testa effekten av olika substanser har möss där en viss gen slagits ut varit värdefulla. Anledningen till att man använder djurmodeller är att man då kan studera orsaken till fetma under kontrollerade former över en längre tid. Exempelvis kan man i detalj kontrollera födointaget vilket kan vara svårt med försökspersoner.
Aptiten påverkas i stor utsträckning av vad vi äter. Aptitregleringen fungerar på ett normalt sätt så länge vi äter rå okryddad mat. Smakförhöjare som socker, salt och fett aktiverar kroppens belöningssystem – maten fungerar mer som ett njutningsmedel än ett energitillskott, säger Charlotte Erlandson-Albertsson professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Lunds universitet.
För att studera hur födan påverkar kroppen använder man råttor som får en fettrik eller sockerrik diet. Hos råttor tar det fem veckor att slå ut den naturliga energibalansen. Med jämna mellanrum tar man blodprov på djuren och väger dem. När djuren avlivas efter en viss tid har man bland annat kunnat se att kroppens egen produktion av opiater ökar med söt respektive fet föda. Den goda maten blir som en drog vilket gör att man äter mer än vad kroppen har behov av. Hennes forskargrupp har sett att fett är mer självbegränsande än socker och att man efter en tid tröttnar på fet mat. Men det gäller inte söt föda, och socker är därför svårare att balansera. Även sockerersättning som i light-drycker påverkar aptitregleringen.