Konjunkturskiftningar styr suget av farmaceutisk arbetskraft både till apotekssektorn och till läkemedelsindustrin. En hel del svenskar med olika slags farmaceutisk utbildning har under senare år följt den stora flocken av vårdpersonal och sökt sig till den norska arbetsmarknaden. Detta genom egna initiativ eller lockade av de kampanjer som norska apoteksverksamheter kör i Sverige i samband med arbetsmarknadsdagar och fackmässor.
– Vi har ju en väldigt bra arbetsmarknad och därför är det få norska farmaceuter som söker jobb i de andra nordiska länderna. Men vi har en hel del arbetskraftsinvandring från Sverige, Danmark, Finland och Island men även från andra EU-länder, berättar Tove Ytterbø, ordförande i fackföreningen Norges Farmaceutiske Forening.
Över hälften av de 351 farmaceuter som blev auktoriserade i Norge under 2013 var av utländskt ursprung varav drygt 50 procent från något av de nordiska länderna, det vill säga knappt 90 stycken.
– Apotekskedjorna rekryterar regelbundet från både Norden och andra länder inom EU för att hitta personal. Bara i vår egen medlemstidning har vi mellan 80-200 jobbannonser i varje nummer så visst är det bra tryck på arbetsmarknaden, konstaterar Tove Ytterbø.
Sveriges arbetsmarknad för farmaceuter är annorlunda än grannländernas och därför är strömmen in av utlandsutbildade låg. Till exempel är lönerna lägre.
– Vi märker inget större intresse eller ser signaler om att farmaceuter från Danmark och Norge söker sig hit av just arbetsmarknadsskäl, berättar Clary Holtendal, apotekare och professionsutvecklare i fackförbundet Sveriges Farmaceuter.
Däremot söker sig som sagt svenska farmaceuter gärna till Norge och Danmark.
– Det finns ett intresse där lönen är en stark faktor. Men möjligheten att lättare få jobb tror jag inte har så stor betydelse, snarare då möjligheten till personlig utveckling och chansen att få se ett annat apotekssystem, säger Clary Holtendal.
För farmaceutisk personal knutna till läkemedelsindustrin kan dock rörligheten vara ännu större.
– Där styr andra faktorer eftersom det ofta är internationella ägare, projekt som flyttas och även karriäraspekten väger tyngre inom industrin.
Vad betyder utbytet mellan länderna för att ge input och skjuts åt utveckling av tjänster knutna till farmaci?
– Det kan nog ha potential att påverka även om riktlinjer och övergripande beslut tas på en annan nivå.
Clary Holtendal hoppas att den svenska arbetsmarknaden likt den norska ska utvidgas och ge utrymme för nya kompetenstjänster för farmaceuterna.
– Det finns ett växande behov av större farmaceutisk kompetens i kommuner och landsting med fokus på förbättrad läkemedelsanvändning. Där menar vi att farmaceuterna kan spela en viktig roll.
Tove Ytterbø tycker att det är positivt om farmaceuter från de nordiska länderna söker sig till nya arbetsmarknader.
– Det berikar och sprider kunskap om hur vi på olika sätt löser och utvecklar hanteringen av läkemedel. Vi får andra infallsvinklar och det bör vara utvecklande för alla länders farmaceutiska områden.
I Danmark jobbar få farmaceuter på apotek. Merparten, 61 procent, av de som är medlemmar i fackförbundet PharmaDanmark arbetar inom läkemedels- och bioteknikindustrin.
– 13 procent jobbar på apotek och resten är anställda på sjukhus, i regioner och på myndigheter, berättar Iben Treebak, karrär- och utvecklingskonsult inom PharmaDanmark.
Norge är första och största utvandringsland i Skandinavien även för danska farmaceuter. I dagsläget har PharmaDanmark 14 medlemmar som arbetar i Norge.
– Danska farmaceuters intresse av att söka jobb i Sverige och Norge är inte särskilt stort då vi har en hög sysselsättning. Men eftersom vi har en viss arbetslöshet bland nyutbildade rekommenderar vi dem att söka sig till Norge för att skaffa sig meriter och inte minst ledarskapserfarenhet som gör det enklare för dem att senare få chefspositioner i Danmark. Normalt tar det annars lång tid att nå en ledarpositon på ett danskt apotek eftersom ägaren och chefsapotekaren på ett apotek alltid är samma person.
När det handlar om danska farmaceuter verksamma i Sverige och omvänt så är siffran ännu lägre än för Norge.
– Däremot har vi ett antal svenska farmaceuter som är anställda inom läkemedelsindustrin här i Danmark.
[[{“type”:”media”,”view_mode”:”image_full_width”,”fid”:”4496″,”attributes”:{“alt”:””,”class”:”media-image”,”height”:”200″,”width”:”145″}}]]
Iben Treebak vid PharmaDanmark. Foto: Privat.
PharmaDanmark håller återkommande arrangemang med norska och svenska apotekskedjor och då med fokus på ”Jobb i Norge eller Sydsverige”.
– Norska apotekskedjor driver en ganska aggressiv rekrytering helt enkelt därför att de har brist på farmaceuter. Viljan att flytta bland unga farmaceuter kan också förklaras av att de direkt efter examen har svårt att komma in på den danska arbetsmarknaden. För nyutbildade ligger på arbetslösheten på 28 procent, att jämföra med den totala arbetslösheten bland danska farmaceuter på 2,5 procent, säger Iben Treebak.
Utbildningsvägarna i de skandinaviska länderna skiljer sig åt och det kan skapa oklarheter om vem som har rätt till legitimation. Exempelvis har danska farmakonomer, trots skarpa fackliga protester fått svensk receptarielegitimation. Farmakonomer brukar beskrivas som ett mellanting mellan apotekstekniker och receptarier, men utbildningen är inte en universitetsutbildning.
– Vi är starkt kritiska till att legitimation utfärdats och menar att de inte fyller kraven för vad en receptarie är i Sverige. De saknar tillräcklig ansvarsgrad eftersom en svensk receptarie jobbar helt under eget ansvar vilket en farmakonom i Danmark inte gör, förklarar Clary Holtendal.
Receptarier och apotekare med utländsk examen blir vanligtvis auktoriserade i Norge. Men när det gäller farmokonomer blir det stopp.
– De får inte auktorisation här. Det har myndigheterna stoppat. Jag tror att man helt enkelt gjort en fadäs i Sverige med tanke på de tre danska farmakonomer som fick svensk receptarielegitimation, säger Tove Ytterbø.
Formellt krävs ett godkännande av den danska Sundhedsstyrelsens för att få arbeta som nordiskt utbildad farmaceut i Danmark.
– Det är mest en formalitet eftersom det finns ett avtal mellan de nordiska länderna och EU länderna om gemensam acceptans av varandras farmaceututbildningar. Det ställs däremot krav om en viss kunskapsnivå när det gäller det danska språket och det är arbetsgivarens uppgift att låta sökande genomgå språktest, säger Iben Treebak på PharmaDanmark.
Hon påpekar att det administrativt inte är helt lätt för danska farmaceuter att söka sig till utlandet.
– I Danmark auktoriseras farmaceuter inte på samma sätt som i Sverige utan som sjukvårdspersonal och de har därför ingen dokumentation att de har rätt att utöva verksamhet som farmaceut på apotek. Det innebär en hel del merarbete för de danska farmaceuter som vill söka sig utomlands. Vi driver frågan och hoppas att få en ändring till stånd.
Jonas Olofsson, professor i socialpolitik vid fakulteten hälsa och samhälle vid Malmö högskola, ser stora fördelar med att nordiska medborgare sedan 1954 har tillgång till en gemensam nordisk arbetsmarknad.
– Det ger möjligheter både för företag och arbetstagare. Det finns en annan vilja och möjlighet idag att byta land och arbetsmarknad. Över tid är det löner och efterfrågan på arbetskraft som styr dessa rörelser.
[[{“type”:”media”,”view_mode”:”image_full_width”,”fid”:”4497″,”attributes”:{“alt”:””,”class”:”media-image”,”height”:”200″,”width”:”145″}}]]
Jonas Olofsson, professor i socialpolitik. Foto: Malmö Högskola.
Skillnaderna mellan länderna i arbetslöshetstal ger en extra skjuts till olika yrkeskategorier att söka sig till en annan arbetsmarknad. Det har framförallt setts inom vårdsektorn. Välutbildade akademiker, som farmaceuter tillhör, är ofta en rörlig grupp.
– Forskare brukar vara eftertraktade. Med hög utbildning är det större möjlighet att konkurrera om jobben i andra länder, ofta har högutbildade ett bättre nätverk och bättre ekonomiska förutsättningar att flytta på sig.
Språkbarriärer och kulturella skillnader mellan länderna har sedan 90-talet successivt minskat vilket vidgat möjligheterna att lättare glida in på en främmande arbetsmarknad.
– I gränsområdet sker det aktiva kampanjer för att upplysa om möjligheten att söka jobb i de nordiska grannländerna. Mycket pekar på att denna trend fortsatt kommer att stärkas även om konjunkturförhållanden givetvis kommer att vara avgörande i det korta perspektivet, säger Jonas Olofsson.
En som tagit klivet över gränsen är svenskutbildade apotekaren Amadou Jallow. Han är verksamhetsansvarig på privatägda Sunnfjord Apotek i Norge.
– Jag har varit här sedan 2013 och jobbat inom yrket i nästan trettio år, berättar Amadou Jallow.
Nyfikenhet och intresse för nya arbetsplatser och kulturer lockade honom till Förde i Västnorge. Kontakten till Norge fick han genom en kollega som skulle utveckla sin apotekskedja med ytterligare ett apotek.
– En chans jag inte ville missa. Idag jobbar jag tre veckor i sträck och är ledig den fjärde då jag åker hem till familjen i Stockholm.
Som en stor skillnad jämfört med en svensk apotekartjänst nämner Amadou Jallow lönen.
– Den är mycket bättre här i Norge. Sedan känner jag som apotekare en helt annan status i samhället än vad jag gjorde i Sverige.
Han ser nästan bara likheter när det gäller trivsel på arbetsplatsen och i arbetsmiljön.
– Vi fikar dock inte så mycket, faktiskt aldrig och det är inget jag saknar. Lunchen är en halvtimme och de som äter gör det på arbetsplatsen.
Språket är väl inte helt lätt för dig?
– Jag talar svenska och det går bra. Norrmännen behärskar svenska och nynorsk är inte heller så svårt att förstå. Språket upplever jag inte som något problem.
Vad skulle du rekommendera andra apotekare och receptarier som överväger att börja jobba i Norge?
– Åk, mycket är likt men för den som vill prova något som är nytt är Norge ett lagom steg, avslutar Amadou Jallow.
