Efter att ha tagit del av den refererade rapporten ?The Economic Impact of Pharmaceutical Parallel Trade in European Union Member States: A Stakeholder Analysis? i original har jag följande kommentarer. Rubriken till såväl artikeln i Läkemedelsvärlden som texten i sammanfattningen ger, åtminstone mig, intrycket att den totala besparingen i Sverige för ett visst år (2002) skulle ha stannat vid 34 Mkr. Dock, besparingsberäkningarna i undersökningen bygger på ett stickprov bestående av produktkategorierna PPI, statiner, ACE hämmare (ACE-I), angiotensin-II-antagonister, atypiska neuroleptika och SSRI, sammanlagt 19 produkter. Förhållandena i sex länder har undersökts: Tyskland, Nederländerna, Storbritannien, Sverige, Norge och Danmark.
I rapporten presenteras ett antal resultat och slutsatser, varav några förefaller märkliga:
De direkta besparingarna för samhället är blygsamma. I Tyskland sparades 17,8 MEuro, i Nederländerna 12,8 MEuro, i UK 6,9 MEuro, i Danmark 3 MEuro, i Sverige 3,8 MEuro och i Norge 560 tEuro under 2002 genom försäljning av parallellimport ur ovanstående produktgrupper.
Inga ekonomiska fördelar uppnåddes för patienterna.
Mellan 1997 och 2002 kunde knappast någon priskonkurrens eller priskonvergens mellan direkt- och parallellimporterade varor identifieras.
Bruttovinsten för parallellimportföretagen är mycket högre än besparingen för samhället.
I Sverige uppges preparaten i stickprovet utgöra 19,4 procent av den totala läkemedelsmarknaden år 2002 (24 miljarder kronor). Dock är stickprovet, åtminstone för Sveriges vidkommande, snett, då det långt ifrån handlar om 19 produkter med ?fri? tillgång till parallellimport: Två av de 19 produkterna fanns inte registrerade på den svenska marknaden (quinapril och pantoprazol), för tre av produkterna fanns ingen tillgänglig parallellimport (kaptopril, losartan och valsartan), för två fanns mycket begränsad tillgång beroende på originalföretagens agerande mot parallellimport (Zocord och Zoloft) och för ytterligare en produkt fanns också begränsad tillgång av samma orsak (Cipramil). Kvarstår endast 11 produkter med något så när ?fritt? varuflöde. Av dessa är lansoprazol
en atypisk produkt, då originalföretaget snabbt efter parallellimport-konkurrensens uppträdande på marknaden sänkte priset till under de parallellimporterade varorna. Detta gav ju visserligen lägre kostnader för produkten, men inte genom direkt försäljning av parallellimporterade varor.
Under år 2002 tillhandahölls enligt Apotekets prislista totalt 187 (någon variation under året) parallellimporterade läkemedel. Ett mindre antal av dessa fanns i realiteten inte tillgängliga.
Inom Läkemedelrådet i Skåne arbetade vi aktivt med att för hela regionen välja ut det/de mest prisvärda fabrikatet/-en baserat på pris, tillgänglighet, volym, förpackningsutformning inklusive märkning med mera och distribuerade denna rekommendationslista till länets apotek.
Detta innebar att av ovanstående rekommenderades 75 parallellimporterade produkter för lagerhållning och expedition på Skånes apotek.
Besparingspotentialen för de rekommenderade 75 produkterna var år 2002 beräknad till 68 Mkr vid fullständig tillgänglighet från leverantörerna och hundraprocentig expedition på de skånska apoteken. Genom att helt enkelt beräkna prisdifferenserna mellan direkt- och parallellimporterade varor och försåld volym kunde vi konstatera att vi faktiskt sparade totalt 43 Mkr. (För år 2000 var motsvarande siffra 31 Mkr och för år 2001 36 Mkr.)
Prisdifferenserna mellan direkt- och parallellimport var mestadels 10 procent (en minimigräns som fanns som villkor för registrering fram till och med 2001), men för vissa högvolympreparat väsentligt högre.
Andelen försåld parallellimport år 2001 varierade i Sveriges län från 15,6 procent i Västerbotten till 8,9 procent i Örebro län av totala läkemedelsförsäljningen. Då folkrika Västra Götaland och Stockholm låg förhållandevis lågt (10,0 respektive 9,2 procent) liksom Skåne, se ovan, kan snittet för riket beräknas till cirka 10 procent (även om 14 län låg över denna siffra), vilket utgör 2,1 miljarder kr för detta år. Med en genomsnittligt prisskillnad på 14 procent blir besparingen 294 Mkr år 2001.
Den största delen av besparingen tillföll samhället, medan patienterna givetvis också fick del av denna genom minskade läkemedelskostnader för den del som patienten själv betalar. Med en genomsnittlig patientkostnad på 21 procent utgör patientbesparingen för år 2001 62 Mkr av de 294 miljonerna ovan.
Givetvis är bruttovinsterna för företagen större än de direkta vinsterna för samhället, i annat fall kunde ju inte företagen existera. Dessa inkomster hade, om inte parallellimportföretagen funnits, givetvis tillfallit originalföretagen och dessutom förmodligen varit än större på grund av högre priser.
Besparingssiffran för Skåne år 2003 är ännu inte färdigberäknad. Dock kan vi förvänta oss att besparingen av parallellimporterade varor blir lägre än för året innan på grund av att vi hade många patentutgångar under året, vilket försköt besparingarna för utbytbara läkemedel från parallellimporterade varor till generika. Patentutgångar av samma dignitet som under förra året är dock inte att vänta framöver, vilket innebär att parallellimportens andel av den totala besparing, som vi kan göra på utbytbara läkemedel, åter förväntas öka.
Beräkningar kan göras på många olika sätt. Dock kvarstår faktum att den besparing på 34 Mkr, som angivits för Sverige under 2002 de facto var 43 Mkr enbart i Skåne med, för detta år, 13 procent av den svenska läkemedelsmarknaden.
Anita Ferm
Leg apotekare, projektkoordinator
Läkemedelsenheten i Region Skåne