Vårt arbete vid apoteksdisken känns förgäves när undersökning efter undersökning visar att läkemedelsanvändare avviker från behandlingsrekommendationen de fått av sin behandlande läkare och farmacevt. Följsamhet till långtidsbehandling av kroniska tillstånd är i genomsnitt 50 procent (1), vilket resulterar i dålig hälsa och ökade vårdkostnader. Följsamhet till medicinering påverkas av flera faktorer och intervention bör ske på flera nivåer för att komma tillrätta med eller minimera detta allvarliga men ofta förbisedda problem.
Läkemedelsrekommendationer skall vara grundade på beprövad vetenskap och erfarenhet. Då vi vet att människor inte alltid följer behandlingsrekommendationer är det av vikt att också väga in denna faktor vid val av läkemedelsterapi. Subventionsbedömning, behandlingsrekommendationer, läkemedelskataloger och val av läkemedelsterapi bör modifieras efter vetskapen om att patienter kommer att glömma doser då och då.
Terapin bör fungera trots dålig följsamhet. Det är även tryggt för patienten att veta att en missad tablett inte är en katastrof. Patienten måste erbjudas denna information för att öka dennes inflytande över sin läkemedelsbehandling. Det bör även anges i vilken mån överhoppad dos ger problem, vilka problem som kan uppstå och vilka symtom detta ger så att patient och förskrivare kan komma fram till vad som bör göras.
Att ta hänsyn till patienters avvikelse till läkemedelsbehandlingen vid val av terapi är möjligt för flera sjukdomar/läkemedelsterapier. Nedan ges några exempel.
Man vet idag att cirka 95 procents följsamhet är nödvändig vid hivbehandling för att undvika resistensutveckling och terapisvikt (2). Vid behandlingsregim en dosering en gång dagligen (ännu ej klinisk praxis) kan man glömma en dos i månaden (1 av 30 doser), vid behandlingsregim en dosering två gånger dagligen kan man glömma en dos varannan vecka (1 av 28 doser) eller glömma 3 doser i månaden (3 av 60 doser). Utifrån våra beräkningar bör man diskutera med patienten om val av den behandlingsregim som känns genomförbar för just honom/henne.
Vid blodtrycksbehandling föredras preparat med god dokumentation och tillräckligt lång halveringstid. Hälsoekonomiska värderingar måste ta hänsyn till att patienter inte tar läkemedlen enligt behandlingsrekommendationer utan att de glömmer. Beräkningar skall vara baserade på verkliga grunder, inte kliniska prövningar. Resonemanget diskvalificerar depåberedningar. Metoprolol och felodipin som används i hög utsträckning i Sverige har mycket kort halveringstid vilket har lösts med hjälp av depåberedningar. Glömmer man en tablett ökar risken för att drabbas av en allvarlig händelse; hjärtsvikt, hjärtdöd och reinfarkt. Det är högst sannolikt att antalet allvarliga händelser är större bland patienter som förskrivits preparat med kortare halveringstid. Diuretika däremot kvalificerar sig för vårt resonemang med tanke på att farmakodynamiska effekten kvarstår sannolikt även om substansen är eliminerad.
Som vi sett av exemplen ovan torde det vara möjligt att skräddarsy läkemedelsterapi med hänsyn tagen till ?den mänskliga faktorn?. Detta är oerhört viktigt för den individuella patienten som på detta sätt får bättre livskvalitet. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv vinner alla på att läkemedel används på effektivast möjliga sätt.
Axel Carlsson
Amadou Jallow
Apotekare, Apoteket Källan, Hallunda