Vad är orsaken?
? Mekanismerna bakom aidsdemens är inte helt kända. Idag är det ovanligt att drabbas av aids-demens men tidigare innan vi hade bra behandling var det ungefär 20 till 25 procent som drabbades i slutskedet av infektionen. Det är vad som gäller fortfarande utanför västvärlden där man inte har tillgång till bra behandling.
Kommer det att öka när patienterna blir äldre och har behandlats under många år?
? Det är något som vi tittar på. Med den
erfarenhet vi har idag finns det inga tecken på att det skulle bli vanligare ens efter
lång tids behandling. Däremot finns det en viss ökning av lindrigare kognitiva störningar.
Är symtomen desamma som vid annan demens?
? De är skilda till viss del, men hur det ser ut när det är frågan om en blandning av flera typer av demens vet vi inte.
? Vi håller på att ta fram markörer för aids-demens som både kan ha betydelse för behandlingen och för att kunna se vilka som löper ökad risk att få demens.
Om man har en ökad risk, kan man ändra behandlingen?
? Det är en bra fråga och kanske kan man det. Men det är ett nytt forskningsfält så det är ingen som riktigt vet.
? En framkomlig väg kan vara att pröva olika läkemedelskombinationer. Det kommer hela tiden nya läkemedel och nya kombinationer som inte är studerade när det gäller effekten i nervsystemet. Det har inte varit någon stor fråga eftersom aidsdemens är ett så litet problem i länder med god tillgång på behandling.
? Med hjälp av markörer tittar vi på hur olika läkemedelskombinationer fungerar i nervsystemet. Det är inte självklart att alla nya kombinationer har lika bra effekt på infektionen i nervsystemet som de vi har använt under de senaste åren.
Är det riktigt att symtomen kan gå tillbaka?
? Ja och det är mycket intressant. Vi har sett patienter som har varit gravt dementa och som i princip har blivit helt återställda efter behandling med hivläkemedel. Det är unikt.
? Det kan öka förståelsen inte bara för aidsdemens utan även för andra typer av demens. Även om behandlingen inte är densamma kan det öka förståelsen för de mekanismer som orsakar sjukdomarna. Det öppnar också för möjligheten att all demens inte beror på obotliga skador utan kan repareras med rätt behandling.
? Helt klart är i alla fall att aidsdemens inte alltid orsakar obotliga skador. Det finns också en möjlighet att de delar som är skadade är så begränsade att de kan kompenseras via andra funktioner.
Den kunskapen måste vara värdefull när patienterna blir äldre?
? Absolut.
Hur långt har ni kommit i jakten på markörer?
? Vi har ett brett samarbete med forskargrupper i Milano, Sydney och San Francisco. Genom ett stort gemensamt patientmaterial har vi hittat en panel av markörer som är mycket lovande. Vi har lämnat in en artikel för publicering där vi offentliggör ett antal markörer som vi vet kan diagnosticera de flesta fall.
? När det gäller aidspatienter som även får Alzheimers sjukdom har vi inte kommit särskilt långt, det finns ännu för få fall. Men det är viktigt och har stor betydelse för vilken behandling man ska ge. De flesta aidspatienterna är idag 50 år och under, men andelen äldre kommer att öka snabbt inom 10 till 20 år.
? Aidsdemens har hittills inte varit en diagnos som man har ställt med hjälp av labprover utan helt och hållet varit en klinisk diagnos. Vi vill ha ett objektivt sätt att ställa diagnos.
