På hösten 1998 skrev jag och en medarbetare en debattartikel i Dagens Medicin om den som vi då uppfattade det ofullständiga redovisningen av några registreringsärenden hos Läkemedelsverket. I frågan om losartan påpekade vi då att mortalitetsdata, hoppfullt beskrivna i en sekundär analys av ELITE I-studien, borde ha kompletterats av att det i en kortare, mindre men publicerad studie av en jämförelse av losartan och enalapril vid hjärtsvikt, hade inträffat sex dödsfall hos de losartanbehandlade mot inga hos de enalprilbehandlade (referens 6 i monografin). Senare resultat från studierna ELITE II och OPTIMAAL kan sägas ha devalverat losartans värde något sedan 1998. Hoppet att ?losartan (skulle) kunna vara ett andrahandsmedel för att minska dödligheten i den svåra sjukdomen hjärtsvikt? har inte infriats, väl?
I frågan om candesartan uppfattar Alvan mig fel. Jag menar förstås inte att candesartan redan borde ha fått indikationen hjärtsvikt godkänd. Bortse från ordet ändå i mitt ursprungliga citat, Gunnar, men den publicerade dokumentationen över candesartan och hjärtsvikt ser rätt bra ut idag.
Må processen av dokumentationsgranskning ta sin tid. Vi som är utomstående kan ju inte veta något om eventuell opublicerade data som kan göra att en indikation godkänns eller ej.
Hans Liedholm
Leg. läkare, docent, Universitetssjukhuset MAS, Malmö