I en retrospektiv databasstudie på 3 492 kvinnor, 60 år och äldre, diagnosticerades höft-, vrist eller kotfrakturer. Av dessa fick 822, eller 24 procent, läkemedel för sekundär osteoporosbehandling under det följande året. Studien utfördes på patienter som hade diagnosticerats mellan den 1 oktober 1994 och den 30 september 1996. Behandlingen som kartlades var östrogenbehandling, bisfosfonater eller kalcium
Bland kvinnorna med kotfraktur var läkemedelsanvändningen för osteoporos signifikant dubbelt så stor (44 %) jämfört med dem med höft- (21 %) och vristfraktur (23 %). Bland de 2605 kvinnor som inte fått osteoporosbehandling 90 dagar föra sin fraktur, 14 procent fick behandling under året efter frakturen. Ökad ålder var signifikant förknippad med mindre sannolikhet för att få osteoporosbehandling.
Författarna drar slutsatsen att majoriteten av kvinnor som fått en fraktur inte får osteoporosbehandling under det kommande året efter frakturen. De menar också att man måste förbättra omhändertagandet för att hitta och behandla osteoporos bland högriskpatienter.
