JensenLäkemedelsinformationen står inför stora förändringar. Redan nu ställs helt andra krav på läkemedelsföretag och sjukvården än för tio år sedan.
Öppenhet är ett nyckelord. Dagens ?kunder? ? patienter och läkemedelskonsumenter ? nöjer sig inte längre med att okritiskt acceptera de besked som serveras från företag och offentliga institutioner. Något som självfallet inte är ett isolerat tecken inom vården utan genomsyrar hela samhället.
Men öppenheten är ingen självklarhet. Det finns också starka krafter som vill hålla tillbaka informationsströmmen.
? All information måste finnas öppen och tillgänglig för alla. Jag är så trött på det paternalistiska synsättet; att medborgarna inte anses tillräckligt vuxna för att själva få ta del av och ta ställning till den information som finns. Attityden ?den välvillige föräldern? leder till ett system där informationen fastnar i toppen och där medborgarna varnas för både det ena och det andra.
Det säger Göran Alsterlind, apotekare som numera är konsult i ledar- och organisationsutveckling efter att i många år arbetat inom läkemedelsindustrin.
Egna initiativ
Medborgarna kräver mer information och de skaffar sig information genom egna initiativ, till exempel via Internet. Det paradoxala kan nu inträffa att en apotekskund eller patient vet mer om ett läkemedel eller sin sjukdom än apotekaren eller läkaren.
Göran Alsterlind ger ett exempel på hur det idag kan gå till.
? Före sitt besök hos doktorn kan en person helt fritt gå in på hemsidorna hos de främsta sjukhusen i världen och läsa vilken behandling de bästa läkarna i världen förespråkar. Den kliniskt verksamme läkaren har sällan tid att göra detsamma.
? För en del professionella, dock inte alla, kan detta vara oerhört svårt att ta. De ser sig själva som auktoriteter, där auktoriteten sitter i positionen, säger Göran Alsterlind.
Han säger att det gamla auktoritära förhållningssättet inom industri och offentliga sektor med nödvändighet kommer att förändras. Hur plågsam den blir beror på hur man redan nu tacklar frågorna.
Industrin går bakom
? Och industrin är inte alls bättre på att anamma nya idéer än den offentliga sektorn. Snarare ser jag större lyhördhet inom sjukvården, säger Göran Alsterlind.
Sätten att reagera på de nya kraven är olika.
? Krisbeteendet varierar kolossalt. En del fortsätter att gå rakt fram tills de går in i en vägg. Framför allt är det svårt för stora organisationer att lägga om kursen. När tankarna på så kallad ?managed care? växte fram i USA fick de stora sjukhusen problem att anpassa sig. Och mindre och specialiserade sjukhus växte sig starka.
Ett skäl till konservatismen inom läkemedelsföretagen är att branschen upplevt mycket stor lönsamhet genom 1980- och 1990-talen. Det kan behövas en kris för att man ska tänka i nya banor.
Den gammaldags synen (?produktorientering?) hos företag och institutioner är att koncentrera sig på att producera de varor eller tjänster man alltid gjort och sedan försökt få konsumenterna att köpa dessa. Den motsatta, moderna, synen är att ta reda på vad ens kunder vill ha och sedan anpassa produktionen efter det, ?kundorientering?.
Historisk omvändning
Läkemedelsföretagen var länge dåliga på kundorientering.
? De inriktade sig på att få läkarna att skriva så många recept som möjligt, säger Göran Alsterlind.
Men en historisk omvändning påbörjades i och med att amerikanska Merck (MSD) köpte Medco, ett företag som distribuerar läkemedel och därmed hade helt andra kunskaper om vad kunderna vill ha.
? Plötsligt föll polletten ner. Merck började förstå att det viktiga är om patienten stoppar pillret i munnen, inte om läkaren skriver ut ett recept, säger Göran Alsterlind.
Flera amerikanska läkemedelsföretag följde i Mercks spår och har förändrat sin syn på vem som är kunden, men de europeiska företagen ligger fortfarande efter sina transatlantiska konkurrenter, anser Göran Alsterlind.
? På den här sidan Atlanten är läkaren fortfarande kunden.
Friare reklam
Att patienten får en växande betydelse som kund ställer nya krav på hur läkemedelsreklam utformas och vem den riktas till. De amerikanska reglerna var tidigare minst lika stränga som de nuvarande i Europa, men de har stegvis förändrats i USA.
? Först blev det tillåtet för företagen att informera allmänheten om sjukdomar och uppmana folk att söka läkare. I början av 1990-talet fick man också rikta reklam för receptläkemedel till allmänheten, men kraven på medföljande sakinformation, som våra FASS-texter, omöjliggjorde exempelvis TV-reklam, säger Göran Alsterlind.
Men för något år sedan mildrades informationskravet till en sammanfattning av allvarligare biverkningar. Därmed blev det fritt fram för TV-reklam.
? Det har inneburit en enorm utveckling av TV-reklam. Många nya preparat lanseras nu i omfattande TV-kampanjer. Detta är en revolution och jag tycker den är bra, säger Göran Alsterlind.
? Utvecklingen är positiv för jag tror på den absoluta öppenheten och rätten för den enskilde att veta, säger han.
Som att svära i kyrkan
Att detta är en åsikt som i Sverige fortfarande betraktas som en svordom i kyrkan bekymrar inte Göran Alsterlind.
? De som talar mot en fri reklam talar med kluven tunga. Samma personer som protesterar mot den talar sig samtidigt varma för patientens rätt att välja inriktning på sin vård. Men för att patienten ska kunna välja fritt måste hon först ha rätt till en fullständig och fri information, säger han.
Motståndet mot fri information kommer främst från läkarhåll.
? Inte från de enskilda läkarna, utan från myndigheter och kontrollorgan. Jag har mött många modernt tänkande läkare som tycker att de här nya tankarna är fullkomligt naturliga.
Göran Alsterlind drar parallellen till när patient-FASS introducerades. Då bromsade läkarna, men även delar av industrin höll emot.
? Det är de äldre strukturerna och organisationerna som alltid försvarar det gamla.
Från grupp till individ
En nödvändig konsekvens av att patienten får en starkare ställning framöver är att patientintresset även måste komma in i läkemedelskommittéernas arbete.
? Det diskuteras redan, men det är inte lätt att hitta de rätta formerna. Det finns ju ingen stark övergripande patientorganisation i Sverige. Diabetesförbundet är en stark lobbygrupp, men i övrigt märks inte patienterna. Men jag är övertygad om att sådana kommer också i Sverige. I Storbritannien har man redan börjat ta efter USA, säger Göran Alsterlind.
När informationskraven växer framstår också bristerna med vårt sjukvårdssystem tydligare.
? Vi måste bli mycket bättre på att utvärdera kvaliteten på vården. När olika sjukhus har olika risker med en viss behandling måste patienter kunna ta reda på det. Det är nödvändigt för att ge patienten en reell valmöjlighet, säger Göran Alsterlind.
Visst kan det vara svårt att göra fullständigt rättvisa jämförelser. Som när hjärtsjukvården på landets akutsjukhus rangordnades av Socialstyrelsen häromåret. Det blev ramaskri från de sjukhus som kände sig felaktigt utpekade som risksjukhus.
Men Göran Alsterlind menar att vi inte har något val. Han accepterar inte heller att det faktum att förståndshandikappade personer har svårt att ta till sig information skulle vara ett skäl att minska tillgängligheten.
? Istället ska vi hjälpa dem som behöver hjälp. I de nordliga landstingen diskuterar man om att införa vårdguider som ska hjälpa personer att hitta rätt i vården, tolka besked från doktorn och argumentera för den enskildes rätt.
Ingen censur
? Informationen på exempelvis Internet ska inte, och kan inte, censureras. Fri information blir självreglerande, säger Göran Alsterlind.
Han menar att om någon sprider felaktiga uppgifter via Internet så tar olika massmedia på marknaden hand om dessa.
? Skulle ett företag plötsligt säga att vitaminer är boten mot all cancer så skulle företaget genast få mothugg, och sedan har det företaget problem med sin trovärdighet. Den fria debatten avslöjar den som har fel.
Ju mer informationen kan cirkulera fritt ju snabbare kan också vården uppdateras med nya rön.
? Det som är högsta mode idag kan vara charlataneri i morgon. Se bara på historien och vad vi ansåg om radioaktivitet i början av seklet innan alla skadeverkningar klarlagts. Sådan är vetenskapen.
Men är en ständigt ökande informationsmängd enbart av godo. Läkare har i Läkartidningen vittnat om de åtskilliga kilo reklam och information som varje år väller in i deras brevlådor och den stress och frustration detta leder till.
? Det handlar om att lära sig sortera i flödet, att lära sig se förbi alla detaljer och försöka hitta mönstren i stället. Den förmågan går att träna, men det är en fördel om man redan i skolan får lära sig detta.
? En parallell är att i vården gå från budgetstyrning till scenarieplanering; vad är det vår organisation ska åstadkomma? Budgeten är enbart en liten detalj i scenariot.
Individen i centrum
Den stora förändringen av läkemedelsinformationen, menar Göran Alsterlind, är att den måste anpassas till ?det individuella perspektivet?.
? Läkaren måste få ett mycket bättre stöd för att bättre klara det enskilda individuella mötet med varje unik patient. Här har den medicinska naturvetenskapen mycket att hämta från det humanistiska fältet. Men det kommer att ta tio till tjugo år att vända bort från det gamla synsättet på patienten som ett symtom.
? Framtidens läkare och farmaceuter kommer inte att vara auktoriteter utan en slags konsulter med förmåga att få patienter och kunder att växa.
Göran Alsterlind är fullständigt övertygad om att denna förändring kommer att inträffa.
? Och den som inte kan eller vill ändra sig kommer definitivt att få problem, säger han.