Regioner och landsting har tillsammans med staten arbetat för att statens ansvar inom läkemedelsområdet ska minska avseende exempelvis prissättning. Apoteksmarknadsutredningen, vars huvudbetänkande lämnades i januari 2008, väljer med sina förslag att gå en annan väg. Utredarna vill istället att apoteksaktörerna ska få en mer central roll i prissättningen av alla varor. Tyvärr bortser utredningen från att apoteken inte har någon förhandlingsmöjlighet på den del av marknaden som omfattar 85 procent av värdet. De läkemedel som har patentskydd kvar kan endast väljas och styras av hälso- och sjukvårdens organisation. Är det då inte logiskt att öka regionernas och landstingens inflytande över läkemedelsområdet istället för att minska den?
Ett alternativ är att ge regioner och landsting möjlighet att förhandla inköpspriser och tilläggstjänster direkt med läkemedelsföretagen. Därmed skulle regioner och landsting bli en tydlig motpart till läkemedelsföretagen. Något som i slutändan skulle innebära att parterna tillsammans kan ge mesta möjliga vård för insatta skattekronor. Det handlar inte om att försvara regionernas och landstingens existens, utan är en fråga om att bevara och förhoppningsvis förbättra den inarbetade effektivitet som idag råder. Dessutom har flera undersökningar visat att det finns stora regionala skillnader mellan efterfrågan och behov inom hälso- och sjukvården i Sverige. Vilket betyder att efterfrågan och behoven troligtvis ser olika ut även inom läkemedelsområdet. Återigen borde det vara logiskt att regioner och landsting får ökat inflytande samt tillgång till de verktyg som behövs för styrning av hälso- och sjukvården, där läkemedelsområdet är en del.
SKL, skulle i sin roll som språkrör för regioner och landsting kunna fungera som en gemensam arena för regioner, landsting och läkemedelsindustrin. Huvudsaken är att de regionala möjligheter och utmaningar som finns inom dagens hälso- och sjukvård lyfts fram och tas tillvara. Fördelen med att ha en gemensam arena, där de regionala skillnaderna bejakas, är att målet med jämlik vård ständigt kan ligga i fokus.
Det finns mycket att säga om läkemedel i allmänhet och dess kostnader, industri, lagar och regler, användare och förskrivare i synnerhet. För mig personligen finns det en aspekt som oroar mer än andra. Indikationer visar att endast 50 procent av de läkemedel som förskrivs idag används på rätt sätt. Det betyder att hälften av alla läkemedel som förskrivs orsakar lidande helt i onödan. Denna problematik måste föras högst upp på dagordningen!