Infektionsläkarföreningens ordförande Lars-Magnus Andersson har bråda dagar. Han samordnar arbetet i expertgruppen bakom det nationella vårdprogrammet för covid-19 och gruppen ska snart publicera en ny reviderad version.
Gruppen består av tolv experter från Svenska infektionsläkarföreningen, Svenska hygienläkarföreningen och Föreningen för klinisk mikrobiologi. För ungefär ett år sedan publicerade de den första versionen. Inom kort är resultatet av den tredje större revideringen klart för publicering.
Hur hinner ni med att hålla er à jour med den snabba kunskapsutvecklingen när det gäller allt ifrån smittspridning till behandling av covid-19?
– För egen del tycker jag att det på sätt och vis är mer krävande att hänga med nu när covid-19 inte dominerar vårdverksamheten helt som den gjorde tidigare. Då läste jag studier löpande nästan hela tiden. Men för närvarande måste jag avsätta tid särskilt för det varje dag och på helgerna.
– En framgångsfaktor är att vi är en lagom stor grupp där vi kan dela upp arbetet mellan oss och samarbeta effektivt i högt tempo. Vi har också löpande möten för att stämma av med varandra, inför revideringar flera gånger i veckan.
Hur började det?
– Tidigt i pandemin var det först Svenska läkaresällskapets referensgrupp för antiviral terapi, RAV, som tog initiativ till att sammanställa aktuell klinisk kunskap och erfarenhet. Efter en tid började vi i de tre specialistföreningarna se att det började finnas underlag även för oss att formulera något. Vi ville sammanfatta kunskapsläget och tolka det i en svensk kontext. Och det är fortfarande vår målsättning. Alla kliniska verksamma som vårdar covid-19-patienter ska veta vad som är på gång.
Hur skiljer sig detta dokument från era andra nationella vårdprogram?
– Den snabba kunskapsutvecklingen kring en helt ny infektion gör att det blivit många uppdateringar, även mellan de större revideringarna var sjätte månad. Den första versionen fick till exempel revideras redan efter en vecka.
– En annan skillnad är att vi inte har kunnat börja evidensgradera informationen och våra rekommendationer som i andra vårdprogram. Fältet är helt enkelt inte moget för det. Kanske går det att börja evidensgradera om ytterligare något år.
Kommer det några propåer från företag som vill att ni nämner just deras produkter?
– Nej, vi har inte haft några sådana problem. Och för att undvika alla eventuella misstankar om jävssituationer kommer vi från och med kommande version att införa ett system med jävsdeklarationer från alla som medverkat i arbetet. Det är mest för att medvetandegöra oss alla om vilka påverkanskanaler som kan finnas.
Vilka ännu obesvarade forskningsfrågor om covid-19 skulle du allra helst vilja ha svar på?
– Det är svårt att välja för det finns så väldigt många viktiga och intressanta frågor som fortfarande behöver mer belysning. När det gäller behandling är det spännande med resultaten av studierna om oral antiviral tablettbehandling att ge tidigt i sjukdomsförloppet för att minska risken för allvarlig sjukdom. Den typen av behandling är verkligen något vi saknar.
– En annan viktig fråga är hur vi kan fortsätta att förbättra omhändertagandet. Vad kan vi till exempel göra ytterligare i intensivvården för att behandla covid-19-patienter utan att behöva ge dem respiratorvård, eftersom respiratorvård alltid innebär en stor påfrestning för patienten?
