Det har varit förvånansvärt lite diskussion kring Lars Jedings förslag om att konkurrensutsätta apoteksmonopolet. De mer än 40 förslagen i utredningen innebär en genomgripande omläggning av hela den svenska läkemedelsförsörjningen, men det är endast frågan om generisk substitution som har vållat någon debatt att tala om.
Det som 1992 upprörde en hel apoteks-värld, när Margit Gennser lämnade sina ? i och för sig mer politiskt färgade ? förslag, har alltså nu tagits emot utan minsta protest. Det kan vara ett tecken på att tiden är mogen för en avmonopolisering, att både apoteksvärlden och resten av samhället går med jämna steg mot en konkurrenssituation mellan apoteken igen. Men det kan också vara ett tecken på att man inom apoteks-världen är så slutkörda och innerligt trötta på alla skandaler i monopolföretaget att varje förändring ses som en förbättring.
Besparing inte huvudskälet
I Lars Jedings utredning ?Läkemedel i vård och handel? kan man läsa ett antal argument för att konkurrensutsätta apoteksmonopolet. Ett av argumenten är att läkemedelsdistributionen kan effektiviseras genom konkurrens och därigenom kan man sänka statens kostnader för läkemedelsförsörjningen. Kostnadsminskningen kommer till stor del att handla om en personalminskning i monopolföretaget med cirka 1 650 heltidstjänster. Lars Jeding förutsätter dock att antalet apotek och apotekstjänster totalt sett kommer att öka. Kostnadsminskningen är emellertid inget huvudargument för att konkurrensutsätta verksamheten, menar Lars Jeding.
Andra argument för en avmonopolisering är att det skulle medföra dynamiska effekter med en bättre anpassning till kundernas efterfrågan, farmaceuter kommer att anställas av nya apoteksaktörer och av landstingen och därigenom kommer deras kompetens att utnyttjas bättre samt att kostnaderna för dosdispensering, apoteksombud, postorderverksamhet och andra distributionsformer lyfts fram och blir synliga.
Detta är dock inte några frågor som nödvändigtvis måste lösas med konkurrens och därför ganska svaga skäl för en avmonopolisering.
Monopolet har gjort sitt
Istället menar Lars Jeding att det verkliga skälet för att bryta apoteksmonopolet är att det nu har gjort sitt.
? Huvudskälet till mitt förslag är att monopolet har nått vägs ände. Ett monopol skulle inte kunna hålla i mer än några år till ändå, säger han.
När kulturen i ett monopolföretag inte längre sjuder av framtidstro och utveckling är det nämligen dags för en förändring, menar Lars Jeding.
? Den professionella potential som finns inom apoteksväsendet har utnyttjats i alltför liten grad under de senaste åren. Apoteket AB har stelnat i sina former, säger han. Medan man på många håll i världen experimenterar med nytt innehåll och nya roller för apotekspersonalen är det svårt att se några riktiga tecken på utveckling i vårt land.
Konkurrensutsättningen kommer därför med stor sannolikhet att bli en nyttig injektion i hela apoteksväsendet, menar han. Men konkurrensutsättningen är även ett sätt för staten att återta sin makt över landets apoteksverksamhet som man,
mer eller mindre frivilligt, släppt till Apoteket AB.
? Ett annat viktigt skäl till mina förslag är att spelreglerna för styrning av apoteksverksamheten tunnats ut. Man kan utan överdrift säga att samhällets möjlighet att utöva styrning genom sitt ägande idag är en fiktion, säger Lars Jeding. Hopblandningen av monopolföretagets distributionsroll och sektormyndighetsroll har lett till att monopolet har urholkat sig självt. Det är också därför som tiden nu är mogen för en omläggning av systemet.