Lars Engqvist, lämna inte apotekspersonalen i sticket

Sveriges nye socialminister, Lars Engqvist, slängdes rätt in i frågan om apoteksmonopolets vara eller icke vara då han tillträdde strax efter utgången av remisstiden på Lars Jedings läkemedelsutredning. Lars Engqvist kom med andra ord rätt in i en beslutsfattar-process utan att ha varit med i förarbetet. Knappast någon avundsvärd situation.
Med detta som bakgrund är det kanske inte så konstigt att tjänstemännen på Socialdepartementet svävar lite på målet på frågan om när en proposition om apoteksmonopolet kan tänkas komma.
Under hösten -99 är det besked som oftast lämnas.
Det framstår dock mer och mer som att den uppskjutna propositionen inte beror så mycket på Lars Engqvists nyliga socialministeransvar som på ren partitaktik. Socialdemokraterna vet inte själva riktigt hur de vill ha det och vill därför använda tiden för att sondera terrängen i det egna partiet.
Men det kan, i det rådande läget, visa sig vara en mycket olycklig taktik.
Apoteket AB är idag ett sargat företag. Efter flera år med ledningsproblem som manifesterat sig i ett antal omorganisationer, två sparkade VD:ar på mindre än tre år och tilltagande offentlig kritik står idag Apoteket utan ordinarie VD och med en personal som är tämligen desillusionerad.
Efter ett besparingskrav som resulterat i personalnedskärningar samtidigt som införandet av läkemedelsreformen och det nya högkostnadssystemet har ökat arbetsbördan på de som är kvar är apotekspersonalen idag dessutom trötta. Mycket trötta.
Efter otaliga utredningar vars resultat har pendlat fram och tillbaka utan att några beslut fattats, samtidigt som den senaste utredningen har dragits i långbänk är apotekspersonalen dessutom vilsna och utan någon klar framtid.
Apoteket AB är med andra ord ett företag som till stor del består av trötta, vilsna och desillusionerade yrkesmän och -kvinnor som just nu står utan både ledare och någon klar framtid. Detta är frukten av ägarkollapsen i början av 90-talet som resulterade i dålig styrning, brist på ledarskap och politisk obeslutsamhet.
Låt inte det arvet gå vidare, Lars Engqvist. För upp frågan om den framtida läkemedelsförsörjningen högt upp på dagordningen och se till att presentera en proposition redan under våren 1999. Dagens ovissa situation skapar ett vakuum i vilket all utveckling avstannar. Det är omöjligt för Apotekets ledning att veta åt vilket håll de ska styra företaget, det är samtidigt omöjligt för andra intresserade aktörer att agera inför en eventuell avreglering. Postorderföretaget Ellos, som tidigare visat intresse för läkemedelshandel, har t ex tröttnat på den utdragna processen och lagt de planerna på hyllan. Åhléns likaså.
Men det finns en annan grupp som kanske är den som kommer att ta mest skada av en allt för utdragen process, och det är apotekspersonalen. Ska denna trötta, vilsna och desillusionerade skara yrkesmän och -kvinnor behöva vänta ytterligare ett år på att få ett besked på hur deras framtid kommer se ut efter millenieskiftet kan det få mycket allvarliga konsekvenser.
De som kan lämnar företaget för annan verksamhet med tydligare framtid och det blir också svårt att nyrekrytera till ett företag med så oklara utsikter, något som redan nu börjar synas i de lediga tjänster som det faktiskt inte finns några sökanden till. De som blir kvar tappar ytterligare fart av den oklara situationen och degenererar långsamt som yrkesmänniskor. Sammantaget kommer detta att innebära att startsträckan för Apoteket kommer att bli väldigt lång när väl socialdepartementet har bestämt sig för om man vill ha ett monopol eller inte.
Så, Lars Engqvist, lämna inte apotekspersonalen i sticket i det partipolitiska taktikspel som nu bedrivs utan lämna besked i monopolfrågan innan det är för sent.