Landstingsapotek måste få konkurrens

I Sverige, på Kuba och i några fler länder är apoteken statligt ägda. Det har för Sveriges del fungerat bra de senaste 25 åren. Frågan är om det håller 25 år till. Många tvivlar. Det är därför staten utreder saken än en gång.
På Island har nyligen en reform genomförts, som innebär att den som vill investera i apoteksverksamhet, kan äga eller deläga apotek. Apoteken måste däremot förestås av en apotekare, som en garanti för kvaliteten på verksamheten. I Norge har nyligen en statlig utredningsmajoritet föreslagit en förändring i samma riktning.
I Sverige föreslår nu professor Arne Melander (DN 97-02-01) att apoteken skall ägas av landstingen och Apoteksbolagets VD Arne Björnberg hävdar (Apostrofen 1-2 1997) att läkemedelsnotan blir dyrare i system med konkurrens. Skälet, i det förra fallet skulle vara att läkare och apotekare då bättre kan samarbeta och samordna läkemedelsinformationen och att landstingen därigenom får hjälp att handla upp läkemedel. Ett annat skäl tycker Melander utgörs av det faktum att landstingen nyligen fått ett ökat inflytande över läkemedelskostnaderna. Skälet i det senare fallet är, säger Björnberg, att läkemedelsförbrukningen skulle öka och därmed samhällets kostnader. Var finns grunden till detta påstående? Läkemedelsförmånen är knuten till läkemedelsförsäljningen mot recept och denna volym styrs av förskrivarna. Volymen har ? bra eller dåligt ? ökat med 41% mellan 1982 och 1996.
Invändningarna mot att inordna apoteksverksamheten under ett landstingsmonopol är många. Landstingsverksamheten har (liksom viss annan offentlig verksamhet) från att varit medborgaranpassad allt mer gått mot att bli ?politikeranpassad? (speciellt under det senaste decenniet). Vårdpersonalen mår dåligt. Vissa landsting bryter mot hälso- och sjukvårdslagen. Därför är marknadsvärdet i varumärket Landstinget för närvarande i sjunkande. Lejonparten av Apoteksbolagets omsättning av läkemedel sker i öppen vård, långt ifrån landstingens kundkunnande. En växande andel av läkemedlen förbrukas också inom den kommunala äldreomsorgen.
Historiskt har ett visst motsatsförhållande rått mellan läkare och apotekare. De senare har haft en kontrollfunktion när det gäller läkemedel på recept (samtidigt som provinsialläkarna tidigare inspekterade apoteken). Apoteken spelar en alltmer betydelsefull roll för att upptäcka fel och brister i läkarnas förskrivning. Det ligger ett värde i denna delning av makten över läkemedlen, som på intet sätt försvårar samarbetet och gemensam policy på läkemedelsområdet. Det finns naturligtvis ett stort värde i att farmacevter nära samverkar med läkare och andra professioner inom hälso- och sjukvården. Denna samverkan kan och måste bli mycket bättre, där målet bör vara tillskapandet av s k ?health care team?. Men på vems villkor skall dessa tillskapas?
Apoteksverksamheten har under olika tider haft olika huvudfrågor att lösa: rikstäckande tillgång till läkemedel, förbättring av produkternas kvalitet, tillverkning av billiga basläkemedel, ökad service och rationellare läkemedelsanvändning. Just nu förefaller det som om Apoteksbolagets ägare endast ser till intäkter och kostnader, medan fotfolkets ambitioner att uppnå kundtillfredställelse får stå tillbaka.
Inför en framtid med allt snabbare förändringstakt gäller det att anpassa sig till såväl ny teknik och internationalisering som till ökade kvalitetskrav och nya kundbehov, om man vill överleva. Det blir angeläget med apoteksägare som är beslutskompetenta och har ? och är villiga att satsa ? kapital nog att ta tillvara nya möjligheter. Eftersom Sverige nu är medlem i EU behövs en apoteksstruktur, som kan hävda sig i ett Europa vars målsättning är fri rörlighet av kapital, tjänster, varor och arbetskraft. En sådan struktur innebär en apoteksverksamhet i konkurrens, som ges förutsättningar att vid sidan av kärnverksamheten leverera nya idag rudimentära eller okända tjänster åt medborgarna. Svensk läkemedelsindustri föddes en gång ur apoteksväsendet.
Apoteksbolaget skall naturligtvis finnas kvar. Landstingen kan väl få starta apotek, men öppna upp för konkurrensen. Släpp loss entreprenörerna inom farmacin. Detta kan på sikt ge mycket större samhälleliga vinster än viss samordning av det befintliga läkemedelssystemet.