Först till vårdagjämningen den 20 mars var årets avtal mellan staten och landstingen om statsbidraget för läkemedelskostnaden klart.
– Det är heltokigt, vi var ju en bra bit in i vårt budgetår när det blev färdigt, säger läkemedelschefen i Västra Götaland-regionen, Karin Lendenius.
– Oproffsigt. De sista åren har förhandlingarna varit helt odugliga. För oss ute på landstingen, och speciellt för ekonomerna, är det inte acceptabelt att inte veta vad man har för pengar att rätta sig efter, säger Mikael Svensson, samordnare på landstinget i Östergötland.
I samband med att regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, förhandlade om kostnaderna för läkemedelsförmånerna 2008, som inte heller blev klart förrän en bit in på det år man förhandlade om, tillsattes en arbetsgrupp för att se över läkemedelsanvändningen. Arbetsgruppen, populärt kallad P-16 gruppen, har bestått av tjänstemän från SKL, landstingen och socialdepartementet.
Ett av gruppens uppdrag har varit att föreslå ett system för läkemedelsfinansiering som möjliggör rationella beslut för landstingen med incitament till förbättring och effektivisering. Målet är att finna en lösning som gör att läkemedel priori-teras på samma sätt som
andra hälso- och sjukvårdsinsatser.
Fram till 2002 premierade staten i praktiken höga förmånskostnader, det vill säga ju högre förmånskostnader ju större bidrag. För att motverka det infördes då den så kallade behovsmodellen. Bidragets storlek bestämdes inte längre utifrån ett landstings faktiska kostnader utan utifrån en modell som beräknade varje landstings behov. Det var också då som landstingen i allt högre grad började flytta över kostnaden för läkemedel från förmånen till slutenvårdsnotan.
Med den modellen för statsbidraget spelar det mindre roll om ett läkemedel förskrivs på recept eller går på sjukvårdsnotan. Under senare år har kostnaden för läkemedel inom slutenvården ökat betydligt mer än kostnaden för läkemedel inom förmånerna.
Läkemedelsnotan är kort sagt högre än vad som syns i förmånen. Men eftersom statsbidraget fortfarande är knutet till förmånskostnaderna sätter det käppar i hjulet för en total integration av läkemedelskostnaderna som en del av sjukvården.
Risken är att landstingen sitter och räknar på vad skillnaden blir om man lägger kostnaden för ett visst läkemedel på sjukvårdsnotan eller på förmånen.
– Sådana tramsdiskussioner har vi inte tid med, säger Karin Lendenius.
– Ska vi låta patienten vara skickebud åt vården, det vill säga hämta ut läkemedlet på recept, för att sedan komma tillbaka för att få injektionen. Det är ju bara dumt.
– Om staten vill hålla på med statsbidrag, då bör den ge bidrag för läkemedel i en klump, inte bara för de som råkar förskrivas inom öppenvård, säger Karin Lendenius som liksom Mikael Svensson ingått i arbetsgruppen.
– Systemet har blivit omodernt.
För att komma ifrån kattrakandet bör man lägga över finansieringen av hela läkemedelskostnaden på landstingsskatten, menar arbetsgruppen.
En sådan skatteväxling är en förändring på lite sikt och inte okontroversiell.
– Men det är det logiska om man menar allvar med att landstingen bär ansvaret för att läkemedelsbehandlingar ska värderas tillsammans med andra behandlings- och diagnosmetoder, menar Mikael Svensson.
Diskussionen har förts tidigare men stött på patrull. På tjänstemannasidan för att man sett en fara med att ta det totala ansvaret när det är staten som bestämmer över många av styrmedlen, som till exempel vilka läkemedel som subventioneras. Politiskt kan också förslaget kritiseras för att läkemedelsbehandlingar blir än mer beroende av enskilda landstings strategier. Och därmed mer ojämlik.
– Det är ingen trivial fråga, men det här är arbetsgruppens bedömning av vad som på sikt är den effektivaste lösningen, poängterar Pontus Johansson, ekonom på socialdepartementet och med i arbetsgruppen.
Utmaningen för den närmsta tiden är mer ordning och reda. Till exempel bör förhandlingarna vara klara sommaren innan det nya avtalet ska börja gälla, menar arbetsgruppen.
Den här gången fick parterna till stånd ett avtal som sträcker sig över 2010. I år får landstingen 22,4 miljarder i statsbidrag och 23,2 miljarder för 2010.
