Arbetsgruppen funderade över olika förslag om att landstingen skulle förhandla om priserna antingen före eller efter nämndens förhandlingar. Slutligen bestämde man sig dock för att den bästa lösningen var att landstingen får delta i nämndens löpande arbete, och att priserna bestäms av nämnden.
Vid prisförhandlingarna föreslås att nämnden ska ta hänsyn till bland annat läkemedlets medicinska effekt, hälsoekonomiska värde och förväntade försäljningsvolym. Nämnden ska också göra prisjämförelser. Däremot ska nämnden inte ta hänsyn till miljöeffekter vid prisförhandlingarna, eftersom ett pressat pris på grund av dåliga miljöeffekter skulle kunna öka försäljningen och därmed vara negativt för miljön.
Förbrukningsvaror som stomipåsar, sprutor och kanyler föreslås också ingå i nämndens prisförhandlingar. När nämnden bildades skrevs bara stomipåsar med i lagen, utan någon vidare förklaring.
För att få snabbare handläggning av generika och parallellimport föreslås att dessa omedelbart ska täckas av förmånen till begärt pris, så länge detta pris ligger under priset för det dyraste utbytbara läkemedel som ingår i förmånen. På samma sätt ska också företagen få ändra priset på sina produkter så länge de inte överskrider priset för det dyraste utbytbara preparatet.