Det är onekligen så att omregleringen av den svenska apoteksmarknaden i många avseenden har varit positiv.
Antalet apotek har än så länge blivit fler och många orter har fått sitt första apotek. Flera av dem har längre öppettider, vilket ger att tillgängligheten har blivit bättre för många människor, liksom utbudet av receptfria läkemedel och handelsvaror. Tidiga utvärderingar visar också att många apotek erbjuder olika former av kringtjänster som hälsokontroller, blodtrycksmätningar och annat.
Ett annat mål med omregleringen var bibehållen kompetens och säkerhet i läkemedelsförsörjningen. Säkerheten kan vi nog alla skriva under på att den fortfarande är hög. Bibehållen kompetens är jag mer tveksam till. Vi har fortsatt hög kompetens hos den farmacevtiskt utbildade personalen. Problemet är den just nu rådande bristen, vilken gjort avtryck i sommarens semesterstängningar och inskränkta öppettider. Då tvingas apoteken ta in personal utan farmacevtisk kompetens vilket totalt sett späder ut kompetensen. Detta ses i synnerhet på många av de livsmedelsbutiker och bensinmackar som säljer receptfria läkemedel.
Men har service och rådgivning blivit så mycket bättre? På vissa ställen absolut ja, på andra är det mer tveksamt. Många farmacevter vittnar om att det viktigaste idag inte är rådgivning, utan merförsäljning. Något som blir allt viktigare för att få ihop ett positivt resultat i kvartalsrapporterna till aktieägarna. Det förklarar också att priserna på läkemedel inte har gått ner. Fler apotek med längre öppettider har sitt pris.
En mycket negativ konsekvens av omregleringen är att fler människor än tidigare lämnar apoteket utan sitt läkemedel eftersom det inte finns hemma i lager. Och fler människor än tidigare lämnar apoteket med ännu ett nytt generiskt preparat; mer förvirrade än tidigare. Som Andreas Furängen och Anders Cronlund skrev på UNT Debatt den 15 augusti (http://bit.ly/qPyvO9).
Det är inte rimligt att kroniker varje gång de hämtar ut sitt läkemedel får en ny generisk variant, bara för att samhället ska spara ytterligare några ören. Det finns studier som visar på förvirring i patientledet som det generiska utbytet medför. Många patienter vittnar om att de inte känner igen sina läkemedel. Då är det bättre att samhället betalar några ören mer för att patienten ska få ett välkänt generiskt läkemedel som hon vet hur hon ska ta.
Nej, det är dags att uppgradera Läkemedelssverige till version 2.0. Här är mina viktigaste punkter:
»Lagstifta om 24-timmarsregeln. Patienter ska inte behöva vänta flera dagar på sitt läkemedel bara för att det inte finns hemma när de kommer. Och tron att marknaden reglerar sig själv ger jag inte mycket för i det här avseendet. Finns det bara ett apotek på hemorten så finns det ingen marknad. Nej, fram med ett regelverk och kännbara viten vid upprepade förseelser.
»Även det generiska utbytet måste uppgraderas till version 2.0. Som det ser ut idag är det ett lapptäcke av regler som är så förvirrande så att knappt någon utanför Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket (TLV) kan förklara exakt hur det fungerar. Ett enkelt smidigt system som kan förklaras och förstås av alla efterlyses.
»För att minska antalet onödiga uttag behövs det en expeditionsavgift på varje uttag. Bara för att jag har kvar uttag på mitt recept behöver jag inte utnyttja det om jag har läkemedel hemma så att jag klarar mig.
Hur ser din lista ut?
