Cirka 70 procent av kostnaderna för behandling av hjärtsvikt utgörs idag av sjukhusvård och genom förbättrad läkemedelsbehandling kan antalet sjukhusdagar minska. Ett stort antal hälsoekonomiska värderingar har visat att behandling med betablockerare och ACE-hämmare vid hjärtsvikt är kostnadsbesparande. En anledning är att läkemedlen i motsats till förebyggande behandling ger effekt på nästan varje patient.
Antalet patienter som lider av hjärtsvikt uppskattas i Sverige till
400 000 personer. Enligt beräkningar i det nationella hjärtsviktregistret Riks-svikt är den årliga direkta sjukvårdskostnaden drygt 2,6 miljarder kronor eller cirka två procent av hela hälso- och sjukvårdsbudgeten. Trots att behandling med ACE-hämmare och betablockerare ger vinster i form av ökad livskvalitet, minskad dödlighet och minskat behov av sjukhusvård får bara 50 procent av patienterna den rekommenderade behandlingen.
Genom att ge återkoppling till enskilda sjukhus vill Socialstyrelsen ge kunskap som förbättrar behandlingen. Deras mål är att 85 procent av patienterna med hjärtsvikt ska behandlas enligt nationella riktlinjer. Studier har visat att 50 procent av alla sjukhusinläggningar vid hjärtsvikt kan förhindras.
Behandling med betablockerare har tidigare varit kontraindicerad vid hjärtsvikt, men flera relativt färska internationella studier har visat goda effekter på dödlighet och sjuklighet.
Kostnader och hälsoeffekter av betablockad vid hjärtsvikt har undersökts i en svensk hälsoekonomisk studie av Mattias Ekman vid Handelshögskolan i Stockholm.
Lätt att visa lönsamhet
Vår utvärdering visar att behandling av kronisk hjärtsvikt med bisoprolol är ett kostnadseffektivt alternativ. Betablockerare är relativt billiga läkemedel och man behöver inte spara in mycket i sjukhusvistelse för att det ska löna sig, säger han.
I sin studie hämtade han uppgifter om läkemedelsförbrukning och sjukhusinläggningar från Cibis II-studien. I den jämfördes betablockeraren bisoprolol med placebo som tillägg till konventionell behandling med diuretika, ACE-hämmare och/eller digitalis hos patienter med medelsvår eller svår hjärtsvikt. Studien omfattade
2 647 patienter och stoppades i förtid efter en signifikant minskad dödlighet på 32 procent hos de som fick aktiv behandling.
Mattias Ekman och medarbetare gjorde en kostnadseffektanalys baserat på skillnaden i kostnad och skillnaden i antalet vunna levnadsår mellan bisoprolol och placebo adderat till standardbehandling. Kostnaden per vunnet levnadsår låg betydligt lägre än vad som brukar anses vara en rimlig gräns för kvoten mellan skillnaden i kostnad och skillnaden i hälsoeffekt. Generellt gäller att ju lägre kvot desto bättre.
? Eftersom patienterna i den kliniska studien är lite yngre än genomsnittspatienten med svår eller medelsvår hjärtsvikt är det dock möjligt att kostnaderna för vunna levnadsår underskattas något i vår studie, påpekar Mattias Ekman.
Studien visade också att de extra kostnader som uppkommer för vårdbesök i samband med titrering av bisoprololdosen var större än läkemedelskostnaderna i sig.
I ekonomiska utvärderingar av läkemedel vill man inte bara ta hänsyn till förändringar i livslängden utan även till förändringar i livskvaliteten.
? Patienter med svår hjärtsvikt mår i allmänhet dåligt på grund av sitt tillstånd och därför är förbättringar av livskvalitén naturligtvis av stort värde, säger Mattias Ekman.
Fördröjer sjukdomsutveckling
Att även behandling med ACE-hämmare är kostnadsbesparande har visats i ett flertal hälsoekonomiska analyser som baseras på välkända internationella studier.
En svensk studie från 2000 av Irena Malmberg, Astrazeneca och Ulf Persson, IHE, som publicerades i Läkartidningen (2000;97:2465-70), undersökte primärvårdskostnaderna för behandling av hjärtsvikt. Den visade att en ökad användning av ACE-hämmare var motiverad ur kostnadssynpunkt för patienter i primärvården.
I studien deltog 37 primärvårdsmottagningar i Sverige och 406 patienter med diagnosen hjärtsvikt. En fjärdedel hade medelsvår eller svår hjärtsvikt och dessa patienter svarade också för de största vårdkostnaderna och hade den lägsta överlevnaden.
Läkemedelsbehandling som fördröjer utveckling av svårare former av hjärtsvikt kan därför ge både ekonomiska besparingar och ökad överlevnad var en slutsats av studien.